I KK den 28 oktober kan vi läsare ta del av både fantastiska människor och ett kommunalråd som inte verkar bry sig om andra för fem öre.
Det känns otroligt hoppfullt att läsa om familjen Ivarsson som ger mat till tiggarna i vår stad, så underbart medmänskligt att de är värda den största respekt, som ungdomar brukar säga.
Kyrkans Liv Giertz är också en medmänsklig ängel och ingen kan som hon driva på saker och ting så det händer något. Men då drar ett av våra kommunalråd, troligen bägge eftersom det är helt tyst från moderat håll, ner den positiva bilden av en juste kommun. Efter uttalanden i både Sörmlands tv, P1:s nyheter och nu i KK så skäms jag över att vara katrineholmare. Att människor kanske fryser ihjäl, tas inte hänsyn till "kommunen tar inga nya åtaganden".
Göran Dahlström inser i alla fall att tiggare "är människor, som har det otroligt besvärligt", vilket ju är imponerande storstilat. Inom det kyrkliga finns ett vistelsebegrepp, vilket innebär ansvar för alla som vistas i församlingen, hur är det kommunalrådet, finns inte ett sådant även för kommunen? Hur ställer du dig då till att tiggarna eventuellt far illa? Eller är det bara den enklaste lösningen som är intressant, alltså en enkelbiljett tillbaka till hemlandet?
Gunnel Malm, Julita