När Djurgårdssupportrarna har djup sorg och hela Fotbollssverige skriker efter hela samhällets hjälp är det något märkligt att läsa det signaturen Nordsverige skriver om våldshandlingen som inträffade i Helsingborg. En händelse som Nordsverige såväl som jag som inbiten Djurgårdare och övriga i samhället är medansvariga till att den kunde hända.
I stället för att komma med konkreta förslag och visa civilkurage strör han än mer salt i såren genom att påstå att en äldre kvinna måste ta lugnande medel före varje Djurgårdsmatch. Själv går jag på varenda hockeymatch på Hovet och går på fotbollsderbyn mellan Djurgården och AIK. Trots att jag är en äldre kvinna har jag aldrig varit rädd varken på derbyn eller övriga matcher eller när jag åkt hem från arenorna.
Nej Hovet, det gamla ishockeypalatset, är en plats dit alla är välkomna, såväl gammal som ung. Den gemenskap och värme som jag där delar med flera tusen supportrar vill jag inte mista. Jag skulle önska att flera, i synnerhet de som aldrig varit på match, fick uppleva den känslan av samhörighet det är att på plats heja fram sitt lag. Det är kärlek, fjärran från hat och våld.
Det som hände den 30 mars får inte upprepas! Tyvärr kommer det att upprepas, i varje fall om vi fortsätter att stå och se på medan våldet tillåts bli alltmera rått och sprida sig neråt i åldrar.
De insatta, de som forskat om huliganism, har påpekat att den grupp som slåss och bråkar inte är vanliga supportrar. Det är en liten grupp som söker sig till platser där de tror att det är legitimt att slåss och bråka. Det är oftast utanför arenorna, vid demonstrationer med flera platser.
Till skillnad från signaturen Nordsverige så tror inte jag det här våldet löses med att förbjuda supportrar att komma till bortamatcherna. Så enkel är inte problematiken. Det är som att tro att rånen upphör i samhället om till exempel Guldfynd stänger alla sina butiker.
Därmed inte sagt att de som förstör inne på arenorna ska gå fria, för dem måste det till hårdare straff som livstids avstängning.
För att komma till rätta med det alltmer ökande råa våldet behövs ett samlat grepp och gemensamma krafter från hela samhället. Man måste börja redan i hemmen, i förskola och skola och lägga mera vikt vid moral och etik, lära barn vad empati är och ett människolivs värde. Det som också krävs är att flera vågar sätta ner foten och i stället för att titta bort säga ifrån. Fram för mera civilkurage.
Elisabet Andersson
Djurgårdare