Insändaren "Behövs realistiska satsningar" av signaturen "Mamma till tre", publicerad 5 juli, förstår inte hur så många som cirka 30 elever i en klass ska kunna fungera. På 1940- och 1950-talen fungerade det alldeles utmärkt. Läraren kunde ägna sig åt att lära ut. Störande elever tilläts inte hindra utbildningen för de övriga. Endast få behövde tillrättavisas, då eleverna uppfostrats hemma att lyda och respektera andra. Cirka 30 elever per klass och lärare är ett under många år beprövat antal, som fungerade med hyfs.
Det är inte antalet som är fel. Förutsättningarna för lärande har ändrats på många sätt av administratörer och psykologer som trott sig veta att de begrep vad de sysslade med men som inte arbetat som pedagoger eller behövt ansvara för utlärning.
Nytt är att nu att ska alla vara lika, ha rätt till högsta betyg, annars är det orättvist och skadligt för elevens självbild. Klarar eleven inte kunskapsmåttet ska läraren ge erforderligt stöd på bekostnad av de andra eleverna i klassen, så att de dras ner till en gemensam lagom nivå. Inte undra på att den allmänna nivån sjunker!
30-klasser, lydiga och respektfulla barn, pedagogisk undervisning samt spridning över betygsskalan efter elevens visade förmåga skulle ge rättvisa och bättre genomsnittliga resultat.
Kaj Marc-Wogau