Genmäle på naturvårdsdirektören Göran Olssons svar på mitt öppna brev som Katrineholms-Kuriren publicerade 27 december.
Göran Olsson inbjuder mig personligen till en fördjupad fortsatt dialog om länsstyrelsens hantering av riskklassificering av fastigheter. Jag avböjer dock erbjudandet om att medverka i en diskussion om de kompetensproblem som uppenbarligen finns på länsstyrelsens natur- och miljöenhet. Jag avböjer inte av oartighet utan endast för att ett samtal oss emellan skulle innebära att många fastighetsägare genom detta undanhålls den information som en offentlig dialog innebär. Men tack för erbjudandet och tack för den förståelse du visar för den kritik som riktats mot länsstyrelsen. Förhoppningsvis kommer din ödmjukhet att påverka synen på hur dina medarbetare fortsättningsvis skal bemöta berörda fastighetsägare.
Jag ställde i brevet frågan varför länsstyrelsen inte lämnat uppgift om hur beslutet om riskklassificering kunde överklagas. Ditt svar – länsstyrelsen har inte ansett att inventeringen och riskklassificeringen är ett myndighetsbeslut - leder till ny frågeställning. Då länsstyrelsen, enligt naturvårdsdirektören, inte är någon myndighet ifrågasätter jag på vilket mandat länsstyrelsens tjänstemän tillskriver fastighetsägare att de vid försäljning har upplysningsplikt om att länsstyrelsen riskklassat deras fastighet. De aktuella skrivelserna är undertecknade och har förmedlats på länsstyrelsens officiella brevpapper. Skrivelserna har därför av mottagaren uppfattats som beslut från länsstyrelsen som myndighet. Om länsstyrelsen inte är en myndighet är det angeläget att få klarlagt vad den har för juridisk status. Är länsstyrelsen i detta fall någon form av ideell miljöorganisation? Om det förhåller sig på det sättet kan den korrespondens som skickats till fastighetsägare slängas direkt i papperskorgen. Samtidigt uppkommer frågan om den tjänsteman som på länsstyrelsens officiella brevpapper meddelat riskklassificeringen därmed har gjort sig skyldig till urkundsförfalskning.
Naturvårdsdirektörens svar innehåller även ett besked om att riskklassificeringen har överklagats och att förvaltningsrätten får avgöra om länsstyrelsen har gjort fel. Men eftersom länsstyrelsen, som påpekats, inte är någon myndighet, kommer rätten inte att pröva ärendet. Ärendet om urkundsförfalskning, som ni som varande icke myndighet gjort er skyldiga till, kan däremot prövas i allmän domstol. Men varför krångla till det. Det är självklart att länsstyrelsen är en myndighet. Det gagnar föga att försöka slingra sig ur fakta. Det är bättre att erkänna att några tjänstemän på länsstyrelsen gjort ett undermåligt arbete.
Avslutningsvis ett gott råd: Har man trampat i klaveret - så stå still!
Christer Sävblom