Reflektion över insändaren ”Medarbetarna är vår viktigaste resurs” publicerad 24 september.
Ovanstående insändare var ett svar på mitt inlägg 17 september ”Ser rött när kommunen bränner ut sin personal”.
Återigen frånsäger sig vård- och omsorgsförvaltningen (VOF) sitt ansvar för sina medarbetares välmående. Medarbetarnas sjukfrånvaro beskrivs som stadigvarande, med undantag av en ökning 2020 då pandemin tog fart. Frågan från mig kvarstår dock: varför har VOF en frekvent sjukfrånvaro som pågått under flera års tid?
Vidare framhäver VOF att normen för en heltidstjänst är satt utifrån ett jämställt perspektiv, då flertalet av medarbetarna är kvinnor som jobbar deltid. Frågan blir då: var är jämställdheten att inte kunna få heltid på en arbetsplats, då det kan krävas två arbetsställen för att nå 100 procent tjänstgöringsgrad?
VOF beskriver att medarbetaren har en och samma arbetsgivare, trots arbete på mer än en arbetsplats. På vad sätt blir det enklare för medarbetaren att pendla mellan olika arbetsställen för att arbetsgivaren är en och densamma? Min åsikt är, att inte ha rätt till heltidsarbete på ett arbetsställe är långt ifrån jämställt!
Det är synd och skam, att VOF besvarar frågor med politisk retorik som saknar tydlig förståelse och medvetenhet om hur medarbetarna ”på golvet” upplever sitt arbete! Gör gärna oanmälda besök på arbetsplatser och prata med ”den viktigaste resursen i er verksamhet”!
Den viktiga resursens slutgiltiga respons
Det är synd och skam, att VOF besvarar frågor med politisk retorik som saknar tydlig förståelse och medvetenhet om hur medarbetarna ”på golvet” upplever sitt arbete! Skriver signaturen "Överkörd ...igen!".
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.