Svar till signaturen "En hustru till en trött mjölkbonde" publicerad 31 januari.
På 1980-talet skrev jag en del dumma kommentarer om våra svenska bönder. Kan ångra det i dag, för nu har ni verkligen problem. Vänner som är lantbrukare har, för många år sedan, slagit igen mjölkproduktionen. Det lönade sig inte längre, nästan så småbrukarna fick betala för att mjölken skulle hämtas upp. Och övriga lantbrukare är väl nästintill utrotningshotade i dag, det är stordrift som gäller om det ska löna sig.
Faktiskt köper jag alltid svenskt kött och mjölk. Kan tyvärr inte dricka mjölk längre men använder svenska varor så långt det går, och jag har råd. Så det blir Scan och Arla, men att mellanhänder ska sno förtjänsten från bonden känns inte okej. Lantbrukarna borde, absolut, få mer för sitt slit. Jag kan ha åsikter om EU-medlemskapet, då konkurrensen släpptes helt fri mellan alla länderna i Unionen, kanske röstade någon bonde in oss också. Jag tycker djurskyddet inom produktionen, frakt och slakt, ibland, lämnar mycket övrigt att önska. Men i just den här texten vill jag bara ge en svensk lantbrukare, med lojal hustru, kredit för det ni gör. Vi vill alla ha kvar barndomens öppna hagar, med lugnt betande och idisslande kossor. Då borde vi också ta ansvar för att köpa svensk mjölk och kött. Hoppas innerligen alla lantbrukare orkar hålla ut och att ansvarig minister inser allvaret.
Gunnel Malm, Julita