Tacksamhet är ordet jag summerar veckans upplevelser med. Den första delen av tacksamheten handlar om lördagens premiär av musikföreställningen Brustna vingar. En storslagen föreställning med cirka 400 deltagare från Kulturskolan och Dud. En kreativ explosion i toner och färg. En helt fantastisk upplevelse.
Där på scenen stod min 11-årige grabb, en liten sångfågel, som sedan första klass haft förmånen att få växa och utvecklas genom Kulturskolans professionella och tillåtande undervisning. En kulturskola där lärare och personal, år ut och år in, visar en kreativitet och ett engagemang långt utöver vad en förälder någonsin skulle våga önska. En kulturskola som i år, genom sin föreställning, tog ansvar för en av samhällets allra viktigaste frågor – integration. Den verksamheten ska vi i Katrineholm vara riktigt stolta över- och rädda om.
Den andra delen av veckans tacksamhet handlar om onsdagens besök på Sköldinge skolas öppna hus. Där går samma grabb nu i femte klass. För andra året i rad fick vi föräldrar ta del av elevarbeten med koppling till bygdens historia. Förra året presenterades en arkeologisk utgrävning, vilken eleverna i samarbete med Sörmlands museum, utfört enligt konstens alla regler. I år bjöds vi på en teaterföreställning vars manus blivit till genom intervjuer med en äldre Sköldingebo. Ingen av dessa aktiviteter hade blivit till om det inte vore för grabbens kreativa och engagerade lärare på Sköldinges mellanstadium. Lärare som uppenbarligen bestämt sig för att engagemang är melodin.
I Sköldinge skola har sonen gått sedan första klass. Genom åren har jag många gånger blivit positivt överraskad av den arbetsro, det engagemang och den höga kvalitet som skolan erbjuder. Bland många positiva saker kan nämnas det envisa tragglandet med läsinlärning där man i Sköldinge skola inte låter en enda elev slippa förbi, ett arbete som lärarkollegiet också belönades för genom bildningsnämndens kvalitetspris.
Jag hör arbetskollegor och vänner berätta om andra verkligheter. Jag hör berättas om röriga skolor och klasser med ickefungerande undervisning. Jag hör berättas om barn som går ut skolan utan godkända betyg. Jag vet att det vi har i Sköldinge är sällsynt och det gör mig tacksam.
Men kravet på skolors lönsamhet hänger ständigt över oss. Jag önskar att någon modig politiker skulle sticka ut hakan och säga: "Här i Katrineholm har vi bestämt oss för att ge eleverna en bra grund – kosta vad det kosta vill". Jag önskar att man tog ett modigt och förnuftigt beslut att värna de utbildningsinstanser som är högkvalitativa och välfungerande. För visst vet vi alla innerst inne att det är i de unga åren vi verkligen har möjlighet att ge människor en god grund för livet. Genom att möjliggöra för varje unge att tillgodogöra sig en god grundskoleutbildning, samt få plats att upptäcka sina styrkor och talanger, banar vi väg för ett starkare samhälle. Den som tror att det är ekonomiskt försvarbart att lägga ner landsbygdsskolor eller annan fungerande utbildningsverksamhet behöver nog göra matteläxan en gång till.
Jag arbetar i dag med arbetsmarknadscoachning för de personer som står allra längst ifrån arbetsmarknaden. Av olika anledningar är dessa personer beroende av samhället genom försörjningsstöd och andra kostsamma insatser. Jag har svårt att tro att lika många skulle behöva stöd och insatser om de hade fått samma möjligheter som min son. Om deras lärare verkligen haft tid att se dem, så som vår engagerade lärare Sören gör. Eller om de haft en Fröken Lena som envist tragglat läsningen tills den satt. Eller om de fått möjlighet att finna sin talang och potential i Birgittas och Ylvas barnkörer. Då hade det kanske varit annorlunda. Det ska vi ta med i beräkningen över lönsamhet.
Charlotte Kvarnhem
Coach och kommuninnevånare i Katrineholms kommun