Katrineholms-Kuriren läses av att par tiotusental hen. För min del i ordningen: dödsannonser, insändare, idrott, ledare. Att ledaren skall vara objektiv har vi fostrats till att lita på. Men ibland, dessbättre sällan, kan rena sakfel förekomma. Som den 16 juli då vargplågan nämndes under den i övrigt utmärkta texten under "Vildsvinsstammen i länet måste minska". Sakliga insändare från Urban Widholm, Sören Soldan och tre fåravelskvinnor, med flera vittnar om gedigen naturkunskap.
I nämnda KK-ledare skrivs: Vargen är fortfarande relativt sällsynt och den är ofarlig för människan.
Hoppsan. Helt vilseledande. I nutid minns vi den i Kolmården dödade kvinnan. Sverige ansågs befriat från varg från 1850-talet under cirka 150 år fram till att myndigheter vars hen sitter trygga i sina fåtöljer beslöt att den fyrabenta lustmördaren odjuret åter med mänsklig hand skulle få plats och i glesbygd terrorisera i vår natur. Medan vi låser in den ertappade tvåbenta.
Det på 1800-talet tagna utrotningsbeslutet grundades på den ofrihet och skräck den i flock jagande besten skapade.
I ett västmanländskt (våra grannar) protokoll från 1820-talet nämns "bedröflig ärfarenhet"; Lille Erik 3 år (1825) blivit ihjälbiten av vargar. År 1821 kan läsas: Kolaren Per Erssons dotter Anna 18 år i Yngsjön blifvit ihjälrifven av vargar och till betydlig del förtärd.
KK:s ledarförfattare i mitten av juli: Be vargplågade om ursäkt.
Icke Östermalmsboende