Kuriren hade ett reportage om hemtjänstpersonalens bakgrund. Ni "avslöjar", flera brottsliga fall bakåt i tiden. Man har ju sonat sitt brott genom diverse straff. Att då påminna om detta skapar ju (tror jag) oro bland brukare och arbetskamrater.
I detta fall var det ju frågan om små stölder/narkotikabrott. Ska de vara livstidsdömda för det?
Skulle vara bra att få ett svar hur redaktionen tänker i ett sådant här fall.
Svar direkt
Ida Lithell, chefredaktör:
Tack för att du hör av dig! I den första delen av vår granskning undersökte vi hur många av de 239 personer som är tillsvidareanställda inom hemtjänsten i Katrineholms kommun som dömts för brott de senaste tio åren.
Här gjorde vi en avgränsning gällande tid, med hänsyn till att äldre brott inte har samma relevans. En människa som har sonat sitt brott måste få gå vidare, och här är tiden central. Däremot kan vissa specifika brott fortfarande ha betydelse efter att straffet är avtjänat, särskilt i fall där tillit och förtroende är avgörande för en verksamhet. Hemtjänsten är ett sådant exempel.
Vi kunde visa att tolv av de tillsvidareanställda är dömda för brott. Det rör sig exempelvis om ringa stöld och snatteri, olovlig körning, ringa narkotikabrott och misshandel. Vi upptäckte även att en person som är dömd för köp av sexuell handling av barn jobbar som vikarie inom hemtjänsten – trots att ingen som är dömd för sexualbrott uppges vara välkommen, enligt kommunen.
Det handlar alltså om mindre allvarliga brott, men även grövre, där samtliga personer som är dömda jobbar nära brukarna. Detta inom ett verksamhetsfält som rymmer en av samhällets mest utsatta grupper, det vill säga äldre i beroendeställning.
Vår uppgift som journalister är att ta reda på hur saker och ting ligger till. Och att göra genomarbetade publiceringar. Hur andra sedan väljer att hantera våra uppgifter ligger bortom vår kontroll.