Nu skulle de träffas, ett härligt gäng
som i skolan varit så täta
och nostalgiskt slå på minnenas sträng
med både glädje och träta.
Restaurangen de valt var en av de bästa
och de satt i ett rum för sig själva
nu skulle här pratas, minnas och festa
och från menyn något urläckert välja.
Men först var det mingel och mousserande vin
med småprat som genast tog fart
och alla som kom bar sin gladaste min
positivt inför middagens start.
Men då – ja, det är nästan så man inte tror det
men direkt och på samma gång
tog de upp sina Iphones och lade på bordet
"stand by" hade blivit ett tvång.
Att minnas och prata om skolår som gått
det helt enkelt bara försvann
någon sa någonting, någon hummade blott
men sms:en de gick av och an.
Servitören var jäktad sprang fram och tillbaka
fyllde på deras glas – ja, gutår!
servade andra men kom sedan tillbaka
ser då maten som helt orörd står.
Ursäkta, är det något fel på maten,
han undrar och i bordet knackar.
Förlåt, men vi glömde det goda på faten
för vi bara om skolminnen snackar!
Margit Ericson