Sitter och funderar över sådant jag upplevt och känt den senaste tiden, inte allra minst under Katrineholms-veckan. Gång på gång kommer den här diskussionen om tiggare upp! Folk stör sig på att de sitter där de sitter, att de "är ligor", att folk kan vara så dumma att ge tiggare pengar, att de stör ordningen och skräpar ner ... Listan kan bli lång.
Själv ger jag gärna pengar till de utsatta, är de törstiga ger jag dem vatten, pratsugna pratar jag en stund, hejar de hejar jag tillbaka.
Som jag ser det är det så otroligt sjukt – hur det så kallade "normala" folket fungerar. De kan inte tänka sig att ge en femma eller en tia till en hemlös, men det går bra att hänga vid Systembolaget när det öppnar och sen gå hem och kasta mat på grillen och sen glad och fryntlig dra ner till ett öltält och fortsätta fyllan. Där hittar de säkert en "ny" skittrevlig kompis som är sååå kul! Bjuder lite till och så vidare. Hur många av dessa glada fryntliga människor som sen går hem och pucklar på nära och kära på grund av alkoholens giftiga inverkan vet jag inte. Eller hur många fyllekörningar som kunde ha kostat andra sina liv. Men skit samma de är ju inte "nån jävla tiggare" i alla fall. Jag störde mig på fulla gapande skrikande människor som festade under en vecka, skräpade ner gator och torg med glas och fyllemat, förstörelse på grund av alkoholpåverkan och på fulla människor som utan att jag ville det kom fram och försökte prata fast man inte hörde ett skit av vad de sa. Då tar jag hellre en konversation på knagglig engelska om det verkliga livet. Så var det med det!
Medmänniska