Det är i år 40 år sedan det beslutades att Sverige skulle bli ett mångkulturellt samhälle. Beslutet fattades av en enig riksdag 1975 (proposition 1975:26) och detta var det grundläggande beslutet. Nu förväntades invandrarna att bosätta sig i Sverige för gott, samtidigt som de önskade bevara sin ursprungliga identitet. Man tog alltså avstånd från tanken att invandrare skulle vilja assimilera sig till det Svenska samhället. Alla partier var eniga.
1997 antog riksdagen lika enhälligt propositionen "Sverige, framtiden och mångfalden", signerad invandrarminister Leif Blomberg (S). Nu skulle hela samhället baseras på mångfald, i betydelsen mångetnicitet. Under årens lopp har en mängd beslut fattats på vägen alla med samma mål – mångfald.
Hösten 2010 befästes detta långsiktiga mål med grundlagsändringen som går ut på att Sverige är ett mångkulturellt samhälle. Beslutet fattades i stor enighet
Att det Svenska samhället i grunden har förändrats och på många punkter skiljer sig "från förr" i och med mångkulturen kan nog de flesta medelålders och äldre svenskar hålla med om. Den yngre generationen som nu växer upp har ju inte samma förutsättningar att jämföra.
Otvivelaktigt har den nya befolkningen tillfört Sverige åtskilligt, men har vi fått ett "bättre samhälle?" Eller om vi inte hade mångfalden skulle vi då vara ett "fattigare samhälle?" Finns det något vi saknar från det "gamla samhället?" Är ett svenskt "Folkhem" möjligt med det mångkulturella samhället?
Frågor som söker svar. Vore intressant att få ta del av läsarnas synpunkter i ett ständigt aktuellt ämne.
Carl, debattör.