Har en undran om hur våra folkvalda politiker tänker sig sin egen ålderdom. Ett eget rum utan balkong? Jag bor tillsammans med sju andra personer med gemensamt matbord, allrum med tv, och balkong. Där får vi stå ut med 35 grader i solsken om det är vackert väder. Från midsommar till 3 augusti är kaféet stängt. Ingen underhållning och ingen nätverkan. Dörren till trädgården kanske är öppen så du kan ta dig ut där. Annars är du både utestängd och innestängd. Promenad? När då och av vem? Dina närmaste vänner och släkten kanske har glömt bort dig. Även post och telefon fungerar i Sverige.
Men vi har en fantastisk personal. Under sommaren behöver de en sammanhängande semester. Då kommer nya ansikten in. Ser och hör du dåligt är det inte lätt med nya namn. Men så händer det som inte får hända. Vikarierna blir sjuka. Ringer förtvivlat efter ersättare. Några kommer på ledig dag, från semester, byter avdelning. Allt löser sig. Vi är glada att det finns personer som vill arbeta med delade turer, långa pass, ensamma timmar. Är väl bara vård- och omsorg inom kommuner och landsting som har sådana tider och löner.
Frukosten är bäst. Den fixar vår egen personal. Ser du dåligt så vet du inte vad som ligger på tallriken när vi fått leverans av lunch och middag från storköket. Fiskrätterna är okej, men pannbiffarna som vi inte kan skära eller tugga blir i soporna. Sås och potatis är ju också mat. Gubbröra eller skinkröra på en skiva kavring kallas middag, Men vi har sparat mat i frysen. Potatismospulver kan bli räddningen. Vi betalar för en fullvärdig kost men vad blir kvar när en del inte kan tugga mat som inte är anpassad för gamla personer med tuggsvårigheter och som vet hur mat ska smaka. Det är en konstig värld vi lever i. Logistikcentrum, banansvängar och konstiga konstverk har vi ingen nytta av på "hemmet". Däremot personal med vettiga arbetstider och löner. Hur många har gått in i den så kallade väggen inom alla sociala områden? Lägg in resurser innan det blir för sent. Allt fler kommer att behöva vård- och omsorg. Vem för vår talan när ingen kan hantera en penna eller tala i telefon på grund av sina handikapp?
1928 års modell.