Så har Internationella Kvinnodagen passerat och kvinnorna kan jubla över de fantastiska framgångar som vi erövrat. Tänk total jämställdhet/jämlikhet mellan man och kvinna och i arbetslivet lika lön för lika arbete och, självklart, slut på allt våld riktat mot kvinnor/flickor. Härskarteknikerna skrotade, alla hatsajter nedsläckta och ingen man kommer ens tänka tanken att skriva något elakt på nätet riktat mot en kvinna. Eller, föralldel, mot någon överhuvudtaget.
Kvinnor/flickor kan klä sig hur de vill utan att hela tiden bli bedömda av män och inom idrotterna får, självklart, kvinnor samma förmåner som män och inte behöver de klä sig i korta små toppar eller supertajta kläder för att var blickfång för – män.
Och kvinnor/flickor slipper värja sig mot manliga händer, kommentarer och blickar hela tiden. Oj så härligt, vi kan mötas som människor inte alltid som kön och tänk, en muslimsk kvinna kan gå på gatan utan att någon loskar på henne. Vi har, självklart, respekt för andra människor, rakt av. För det har vi väl – eller inte.
Tyvärr tjejer, kvinnor, tanter, det var bara en önskedröm från min sida, kanske också från er. 2015 har vi, knappt, kommit ett steg på väg mot det jag skrivit om ovan. Fortfarande, på 2000-talet, tar män sig nämnda friheter precis som de alltid gjort och kanske alltid kommer att göra, om ingen ändring sker.
Senast, när det här skrivs, hörde jag på Rapport en hög näringslivstopp svara något idiotiskt på frågan om han var feminist. Jo, visst tyckte han om kvinnor, vilket väl knappast hade med saken att göra. Han jobbade också, enligt egen utsago, på att kvinnor skulle ta plats i näringslivet och på andra ställen. Undrar var det kan vara då?
Jag vet inte hur de närmaste 100 åren kommer att gestalta sig men så sent som 1965 fick man inte (längre?) våldta sin fru inom äktenskapet. Otroligt att man fick göra det innan vill jag påstå!
1980 kom lagen om könsdiskriminering, 1982 faller kvinnomisshandel under allmänt åtal, jo man tackar. 2001 skärptes krav på arbetsgivaransvar för jämställda löner. Jasså, och där händer det något? Milde tid, allt verkar bara vara ord så länge vi diskuterar flickor och kvinnors rättigheter, inte finns det någon vilja att förändra precis.
En bra sak vore att ge flickor så god självkänsla att de vet att de duger i alla lägen, lära dem att de har samma rättigheter, och skyldigheter, som killarna. Och att deras värde aldrig någonsin sitter i deras utseende. Sedan kan man ge alla unga tjejer, morsor, tanter ett måttband, som kan vara ren kvinnohistoria, vår historia.
Jag har köpt mitt från kulturföreningen Fogelstad och, förutom nyttan av ett måttband när jag ska mäta något, så står kvinnans historia, med all önskvärd tydlighet, på hela bandet. Läs, häpna och bli förbannad, då gör du något som gagnar alla kvinnor. Du blir medveten.
Gunnel Malm, Julita