Britt Dahlberg fyller 90 år den 7 maj. Hon tar emot en kylslagen Valborgsförmiddag.
– Jag minns när Skedevi baptistförsamling ett år fick för sig att vi skulle fira Valborg nere vid sjön. Det hällregnade och där stod vi under paraplyerna och sjöng "O, hur härligt majsol ler", berättar Britt och fortsätter:
– Ett annat år då vi hade byggt hus på Bergsgatan och flyttat till Vingåker firade vi Valborg vid Säfstaholms slott. Även det året var det regnigt. En flykting som höll på att lära sig språket sa "Svenska sola sjuk" om vädret.
Skedevi och Vingåker kanske låter som om Britt Dahlberg inte flyttat så långt i sitt liv. Men hon föddes och bodde i Kina de första fjorton åren. Båda föräldrarna var missionärer. Pappan, som fick fläcktyfus och låg för döden i Inre Mongoliet i september 1923 året innan Britt föddes, frågade på sin dödsbädd om det skulle bli något barn.
– Jag tror det, sa min mamma. Sen slöt pappa sina ögon och dog. I maj året därpå föddes jag.
Andra världskriget och kommunistregimen gjorde att Britt och hennes mor inte kunde återvända till Kina, som de hade planerat, efter besök hos släkt i Sverige och Amerika.
– Jag är en produkt av två vitt skilda kulturer, är trespråkig och har inblick i fyra, fem religioner.
– Och när det gäller kulturer förstår jag inte varför svenskarna är så rädda för invandrare. Ibland verkar det som om det svenska folket är djupfryst. Nej, lite mer värme, tack, säger hon med eftertryck.
Så småningom mötte hon sin blivande man i Örebro. Paret flyttade till Ekesjö. Britt var hemmafru. 1946 kom det första barnet – en son. Flera år senare föddes även en dotter.
– När pojken var tre år blev jag sjuk. Jag sökte vård och de trodde först att det var järnbrist.
Till sist blev hon opererad. Det visade sig att hon hade en hjärntumör. Vid operationen försvann synen nästan helt.
– Som tur var hade jag pojken. Han blev min rehabilitering för samhället erbjöd mig ingen hjälp.
Britt ville lära sig halmbindning, men föreslogs vävning och borstbindning. Det var sådant synskadade fick arbeta med.
– Blinda förväntades vara tysta, snälla och lyda.
Men listig som hon var tog hon en vävkurs där halmarbete ingick. Under kursen mötte hon en krukmakare som såg hennes talang med lera. Efter några kurser, bland annat på Gotland, blev hon keramiklärare på Vidåkersskolan i Vingåker i elevernas "fritt valt arbete".
– Ungdomarna och jag hade mycket roligt ihop.