Systerdottern Solveig berättar ömsint om sin morbror som hon kom att stå mycket nära.
– Min morbror Göte var en i en syskonskara på sju barn. Han hade en bror som avled i sexårsåldern och så storebrodern Nisse som dog i scharlakansfeber under sin militärtjänstgöring då han var strax över 20 år. Nisse var Götes stora idol och han pratade mycket om hur duktig Nisse skulle ha varit på olika ting om han bara hade fått leva.
Solveigs mamma Svea lämnade Toltorptorpstrakten under en tid och träffade Tage. Då Solveig var fem år flyttade hennes föräldrar hem till Stora Toltorp igen. De bodde på undervåningen i ett hus på gården och bröderna Sten och Göte på den andra våningen.
– Min mormor dog tidigt i livet och min morfar minns jag mest som en man som var sjuk och låg i en säng. Morfar hade fått en stroke och var förlamad. Göte skötte sin sängliggande far i två år och gjorde det så bra att morfar aldrig fick liggsår. För detta fick han en bok av kungen. Göte var så stolt över boken.
Göte skötte också gårdens djur.
Då Solveigs föräldrar hade flyttat tillbaka till gården bestämde de sig för att starta en handelsträdgård tillsammans med Göte.
– Göte bodde kvar i Toltorp under hela sitt liv. Under en period jobbade han i Konsum i Katrineholm och hyrde då en lägenhet i staden, men han kom alltid hem över helgerna.
Solveig växte upp och flyttade till Norrköping och senare Göteborg. Träffade sin blivande man Lars-Erik och åkte ofta hem och hälsade på. Då Svea började tackla av under 2009 bestämde Solveig och Lars-Erik sig för att tillbringa mer tid i Toltorp. Huset de först bodde i var gammalt och behövde byggas om och ett nytt hus byggdes därför i dess ställe. Ett beslut som först väckte oro hos både Svea och Göte.
– Men när vårt hus var färdigbyggt blev Göte förtjust i det. Mamma hann också se det innan hon dog.
Nu bor Solveig och hennes man i Toltorp under det ljusa halvåret och i Alingsås vintertid.
– Göte tyckte mycket om idrott och speciellt fotboll, bandy och orientering. Han cyklade också mycket och kom per cykel ner till oss för att hälsa på. En gång cyklade han till Gråbo, där vi bodde, och två gånger till Floda. På vägen kunde han sova under en gran.
Solveig berättar att Göte även tyckte mycket om att sjunga och skrev egna texter. Han sjöng gärna och ofta för dem han mötte under sina promenader i trakten och även för Solveig och hennes familj.
– Jag minns att Göte och min mamma kunde sitta framför brasan och sjunga tillsammans.
Solveig och Lars-Erik har två döttrar tillsammans. Dem var Göte förtjust i och de lika förtjusta i honom.
Under de sista två åren blev Göte alltmer glömsk, men Solveig tycker inte att han var senil. Han klarade sig själv, hemtjänst var inte att tala om.
– Sångrösten däremot hade han kvar. Han fortsatte att sjunga och kunde hålla ton trots sin ålder.