Holger Johansson bodde den sista tiden på äldreboendet Lövåsen i Katrineholm och blev 89 år.
Holger växte upp i en syskonskara på nio barn. Familjen bodde vid Dufweholms herrgård, i det hus som fortfarande finns kvar vid sjön söder om broöverfarten. Där var bostad och tvättinrättning som föräldrarna drev. De tog emot kläder som sorterades, handtvättades, vädertorkades (hela tomten var full med tvättlinor) och manglades. Här fanns också en fristående gunga med två bänkar som vi barn med stor glädje provade. För transporterna fanns en liten T-Ford.
Holger och jag gick tillsammans i sju år i Forssjö skola för lärarna Lisa Littorin och Gerda Forsberg, likaså gjorde vi militärtjänsten på LV2 i Linköping. Holger på fjärde kompaniet och jag själv på sjätte tunga kanoner.
Under ungdomstiden hängde vi ihop. Vi bar gröna blazrar, kompisarna röda och vita, plus bredbrättade hattar. Med tjänsteflickorna på pensionatets medverkan lärde vi oss att dansa, mest vals och minns foxtrot, danssteg till grammofonens toner av "In the mood". En, två, på tre slogs fötterna ihop. Hej hopp hurra, det går bra och så vidare. Vi hade nytta av dessa lektioner när dåtidens festplatsers dansbanor vid Forssa, Trekanten i Bie, Strängstorp, Sågbacken, Eriksberg, Folkets park och Rialto i Katrineholm, Sköldinge Folkets park samt Gröna Lund i Strångsjö, besöktes med cykel. Vi reste även till populära midsommarplatser som per cykel till Dimbobaden, tåg till Flen och Stenhammar, buss till Hjälmaresund, tåg till Motalas Varamobadet. Vi hade ett fyrmanstält inköpt efter försäljning på Katrineholms torg av plockade liljekonvaljer.
I ungdomstiden förekom bandy, fotboll, skidor och simning som resulterade i att en klubb, Djulö IF, bildades under kriget med ett 70-tal medlemmar. Årsavgiften var 2,50 kronor. Festlokal var nybyggda Hasselbacken vid Djulö kvarn, möteslokal källarvalvet på Djulö värdshus med allmän servering. Holger var här med i verksamheten och sålde uppvärmd glögg från ett spritkök i pausen på sjöisarnas bandymatcher.
Holger arbetade på Katrineholms bryggeri, senare L M Ericsson. Efter uppbrott in till Katrineholm kom våra vägar att skingras, men minnet av en god kamrat i ungdomslivet finns kvar.
Rune Öhlin