Det är inte så många år sedan han var i full verksamhet vid hembygdsgården i Viala. Jag blev bekant med Sune under en städdag utomhus vid hembygdsgården i början av 2000-talet. Han bodde då i Viala och hade nära till hembygdsgården. När han senare flyttade in till Vingåker tog han bilen till hembygdsgården.

Vi blev snabbt goda vänner som det var lätt att bli med Sune. Han lade ner mycket tid vid hembygdsgården. Med röjsåg, motorsåg, gräsklippare och lie såg han till att det var fint vid hembygdsgården. Han var inte främmande för något arbete. Grusgården framför loftboden och Storstugan skyfflade han fri från ogräs och krattade fint inför helger.

Han byggde och lagade gärdsgården och var den sista i hembygdsföreningen, vad jag vet, som hade kunskapen. Röken steg när han kokade granrötter i en gryta. Granrötterna använde han att binda med. Järntråd var otänkbart i gärdesgården.

Det går bra det här, svarade han när jag vid något tillfälle erbjöd min hjälp, när han skickligt balanserade sittbänkar och de stora bordsskivorna på skottkärra från förrådet vid Lillstugan och placerade ut inför midsommar och Vialadagar. Numera använder vi trädgårdstraktorn med vagn.

Sune var en mycket skicklig hantverkare Till Vialadagarna bjöd han in andra hantverkare som han själv deltog i med sina vackra och välgjorda näverarbeten.

När krafterna avtog och han inte längre orkade vara med i skötseln av hembygdsgården var han med på Vialadagarna så länge han kunde. Han tog sig också ut till underhållningarna, ofta i sällskap med damer som han med glimten i ögat kallade sina flickor.

Vi är många som med saknad minns vänliga och omtänksamma Sune.