Härom dagen fick han ett telefonsamtal från sin brorsdotter, och strax därefter från sin svägerska. De var båda ivriga att berätta att Göte Anderssons ring hade kommit tillrätta.
– Jag blev så glad så jag fick tårar i ögonen, säger Göte Andersson, som bor i Katrineholm.
Han hade gett upp hoppet om att någonsin återse sin vigselring med hustruns namn Margit ingraverat. Han har till och med skaffat en ny.
– Det var en väldigt fin ring, den finaste som finns. Den vill man inte förlora, säger Göte Andersson.
Men det gjorde han en dag då han bytte däck på sin bil, och därefter på sin brors frus bil. Plötsligt upptäckte han att ringen inte satt på fingret längre.
– Det var kallt när jag bytte däck. Jag trodde först att ringen låg i handsken.
Han letade och letade, på stället där han bytte däcken och vid och på altanen där han spolade av dem.
– Jag tänkte att den kanske hade åkt ut i avloppsvattnet, eller ramlat ner i springorna på altanen.
Blev din fru arg på dig?
– Nej, hon hjälpte mig att leta.
Men ringen var borta.
– Jag gick till polisen och gjorde en förlustanmälan. Jag hade lappen kvar här hemma. Samma vecka som ringen blev hittad kastade jag lappen. Jag tänkte att ringen kommer aldrig tillbaka. Och så fick jag tillbaka den ett par dagar senare.
Var hade då ringen varit hela tiden? Jo, den låg i reservdäcksutrymmet i svägerskans, numera brorsdotterns bil. Där hittade en serviceman på Peugeot den.
– Jag gav honom två trisslotter så kanske han blir lycklig och vinner. Jag är väldigt lycklig och glad, säger Göte Andersson.