I 50 år har Sven-Olof Wennerlöf varit lärare på Vidåkersskolan, numera Slottsskolan, i Vingåker. Han har fyllt 75 år men undervisar fortfarande.
– Det är ju så kul! säger han.
Sven-Olof Wennerlöf är född på gården Solberga och växte upp i Vingåker. Han hade siktet inställt på universitetsstudier, och när studenten var avklarad började han studera i Uppsala. Området som intresserade honom var atom- och kärnfysik.
– Jag skulle inte bli lärare.
Men omständigheterna ville annorlunda. En rektor i stort behov av lärare var startpunkten för Sven-Olof Wennerlöfs inträde i klassrummen.
– När jag var hemma här på sommaren så ringde rektorn och sa att "vi har svårt att få tag på lärare, vi har två tjänster i matte och fysik". Jag hade inte alls sådant i tankarna, och det kom ju så plötsligt. Jag var inte intresserad, berättar Sven-Olof.
Rektorns trumfkort var att en kamrat hade lovat för den andra tjänsten, och hur det var så sa Sven-Olof Wennerlöf ja till ett års tjänst, i sällskap av kamraten.
– Vi hade ju aldrig varit i ett klassrum. Jag hade 31 timmar i veckan, 24 var normalt då. På den tiden fick man bra betalt för de där övertidstimmarna.
Hans kamrat trivdes inte med läraryrket. Det gjorde Sven-Olof.
– Jag trivdes så bra så det var makalöst!
Höstterminen 1966 blev hans första på den skola som han ägnat alla sina lärarår. Han var 25, och nio år äldre än sina äldsta elever. Starten blev flygande med elever som ville ha mer fysik.
– Då bestämde vi att vi skulle ha kvällsundervisning, tisdagar och torsdagar.
I hans första lärarkalender finns raden av namn på alla elever, och vetskapen om vad många av dem gjorde sedan finns i minnet.
Höstterminen 2016, en dag när Katrineholms-Kuriren får träffa Sven-Olof Wennerlöf i klass 8b för att ta bilder, har elevkontakten ingen tröskel. Den faller sig naturlig. Det var den som fick honom att välja läraryrket.
– De är så mysiga. Man kan knappt slita sig ifrån dem, säger Sven-Olof när vi går ut ur rummet.
Sven-Olof Wennerlöf, som läste in en magisterexamen, och fick ut den 1969, tvekar inte om vad som är, borde vara, det centrala i skolan.
– Undervisningen.
Både krav och kunskapsnivåer har sjunkit genom åren, konstaterar han. Administration har tillkommit, läraryrket har tappat i såväl lön som status, och skolbudgeten har skurits ned.
– Det har hänt mycket på de 50 åren. Man brukar säga att det var bättre förr – och det var det faktiskt, säger han.
På frågan hur man kan förändra skolan för att nå bättre resultat svarar Sven-Olof Wennerlöf:
– Framför allt utbilda lärarna. Det där med lektionen har liksom fallit bort, att den är viktig.
Konsten att hålla lektion fick han öva på i sin lärarutbilning, och väl ute i jobb fanns det stöd från länsskolnämnden och dess konsulenter.
– Vårt uppdrag var att undervisa. Sedan blev det andra saker som blev det väsentliga. Jag tycker det är viktigt att satsa på lektionens innehåll. En lektion ska ha bra innehåll och den ska vara kul. Eleverna ska känna att de kommer till en hemmiljö, då blir de trygga. Och att man ser dem. Man ska se till att alla får känna att skolan är en utmaning.
Experiment och en och annan hårresande historia har hört till Sven-Olof Wennerlöfs lektioner. Vad som händer när man lägger en liten bit natrium i vatten får de flesta att rycka till, ibland till och med skålen att spricka.
– Det finns en film på Youtube, kemi med Svennis söker man på; eleverna kallar mig för Svennis.
Datorer var tidigt något som Sven-Olof Wennerlöf fann värt att veta mer om. Intresset för elektronik låg bakom. Luxors ABC 80 kom 1978.
– Det var bara det att de kostade 11 000 styck. Vi beställde en dator 1982, från Åbergs, i mars, april. Den 19 juli ringde de och sa att den hade kommit, och jag åkte och hämtade den i Katrineholm. Sedan satt jag med en bok och jobbade med den tills skolan började. Jag fick datautbildning av kommunen -82 och -84. 1983 startade vi den första utbildningen för kommunanställda.
Nu har eleverna i Vingåkers kommun varsin Ipad, och det gillas av datorpionjären.
– Fantastiskt bra! Det revolutionerar undervisningen.
Mobiler är både bra och dåligt, tycker han.
– Här får de lägga dem i en låda.
Sven-Olof Wennerlöf talar också en hel del om exkursioner, utflykter och resor som det fanns tid, ork och pengar att göra tillsammans med eleverna längre tillbaka. Cykla Tisnaren runt, sova i tält tre dygn, åka till Berlin och London. Det roliga i form av sådant saknas i skolan i dag, framhåller han.
Sin sista termin på heltid gjorde han 2010.
– Det var en stor klass, 29 elever. Det var en väldigt kul termin.
Nu är det kortare, planerade, vikariat som han tar, närmast en vecka i oktober.
På frågan hur det kommer sig att han fortfarande är lärare säger Sven-Olof Wennerlöf:
– Det är väl mest för att jag har svårt att slita mig från jobbet här. Eleverna är så fascinerande. Det är så lätt att umgås med dem.