Antalet äldre svenskar ökar och därmed lever även människor med intellektuell funktionsnedsättning längre i dag än de gjorde förr. Det ställer till problem i samhället, eftersom det saknas kunskap om de fysiska och sociala hjälpbehoven hos dessa personer.

Kia Mundebo, som tidigare ansvarat för äldrefrågor inom Riksförbundet FUB, föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, driver i dag ett företag som just utbildar i äldrefrågor. Och det är hon som står bakom projektet "Åldern har sin rätt". Kia är mycket ute i landet och föreläser i ämnet, tillsammans med ett antal engagerade medarbetare, själva utvecklingsstörda, som brinner för uppdraget att berätta om sina egna erfarenheter och tankar kring att åldras.

– För mig är det jätteviktigt när jag föreläser att inte bara stå och tala om, utan att göra det tillsammans med personer med utvecklingsstörning så att publiken verkligen förstår vad det handlar om.

Artikelbild

| "Det är toppen om folk ställer frågor så jag får berätta vad de inte känner till om livet som utvecklingsstörd" säger Janne Pettersson.

En av hennes kollegor är Jan-Ola "Janne" Pettersson, Eskilstuna. Janne har varit aktiv inom FUB, såväl lokalt som i Sörmland och på riksnivå, i snart sagt hela sitt liv. Och har tagit som sin livslånga uppgift att föra de utvecklingsstördas talan i alla viktiga frågor och i alla sammanhang. Han har varit ute mycket i bland annat skolor och berättat om sitt liv. Många är de lokal-, regional- och rikspolitiker som fått brev av Janne, som uppmanat dem att inkludera alla samhällets invånare i sina beslut. Och han har inte dragit sig för att kontakta medierepresentanter för att uttrycka sin åsikt om vilka ämnen vi borde ta upp.

– Jag har aldrig varit rädd för att öppna mun, och så länge som vi har beslutsfattare som inte begriper att vi är människor vi också tänker jag fortsätta. Ja, det är inte bara politiker som behöver lära sig ett och annat, ibland blir man mörkrädd över människors brist på kunskap. Jag glömmer aldrig den pappa, som kom fram efter att jag föreläst i en skola i Katrineholm för några år sedan och sa: "Tack för ett jättebra och informativt föredrag, jag skulle gärna ta dig i hand, men jag törs inte..."

I 44 år jobbade Janne som fritidsledare, postansvarig och alltiallo på Skogstorpsskolan utanför Eskilstuna. 2017 fick han ta emot Eskilsstatyetten för sitt engagemang för förståelse och jämlikhet. Och nu har han alltså blivit filmskådis på äldre dar. I den rörliga delen av utbildningspaketet "Åldern har sin rätt" deltar Janne tillsammans med ett antal av sina FUB-kollegor. Framför filmkameror i Stockholm fick han berätta hur han vill ha det när han blir gammal.

– Jag är 64 och det märks att man inte är ung längre. Orken är inte densamma, och det tar jag med glatt hjärta. Men det är klart att jag vill känna mig trygg med att jag blir väl omhändertagen den dag jag inte klarar av att sköta mig på egen hand. Det kan ju vara svårare för oss än för vanliga äldre att få rätt hjälp. Jag tror att många av mina vänner är oroliga och går och grunnar på hur det ska bli. För oss tar det lite längre tid att tänka efter, och alla vågar inte och kan inte heller göra sin röst hörd.

Artikelbild

| "Kunskap är så viktigt, och med den slipper vi dumma kommentarer", konstaterar Janne som gärna tar en fika med alla som vill lära sig mer.

Janne vill ha en diskussion när han är ute och pratar ålderdom.

– Det är toppen om folk ställer frågor så jag får berätta vad de inte känner till om livet som utvecklingsstörd, om vad jag kan och inte kan göra. Många saker klarar jag lika bra som du. Ber du mig att skruva in en skruv i väggen får vi står här till midsommar.

– Kunskap är så viktigt, och med den slipper vi dumma kommentarer. Hittills har det blivit succé, skulle jag säga.

Han får beröm av Kia Mundebo.

–Janne är suverän på att ta folk. Han är en riktig poet, och publiken lyssnar på honom.

– Många utvecklingsstörda kan inte tala för sig, och kan inte berätta vad de behöver. Ofta genomgår de med åldern förändringar och får behov och besvär de själv inte förstår; förstoppning, svårigheter att resa sig/sätta sig och behov av starkare ljus eller av att bryta den sociala isoleringen.Tyvärr har inte många i personalen ens grundläggande kunskaper om åldrande i sig.