Så en dag för cirka två år sedan fick Birgitta syn på en annons i Kuriren. Söta valpar sökte nya hem. Birgitta ringde till kvinnan som sålde dem. Det blev inget hundköp. Valparna skulle bli alldeles för stora som vuxna. Då berättade uppfödaren att hon hade en valp till, en som skulle väga runt tolv kilo som vuxen.
– Vi åkte för att titta på valpen. När vi såg henne springa runt och leka med de större hundarna föll vi direkt, men funderade ändå ett par dagar innan vi bestämde oss för att köpa henne, berättar Birgitta.
Kickan, som valpen fick heta, är nu två år. En piggögd dam med shetland sheepdog/collie/cockerspanielpåbrå och lång, mjuk, svart päls med bruna och vita tecken.
Husse Bertil visar en del av de konster de har tränat tillsammans. Kickan sitter som ett tänt ljus och följer hans minsta rörelse och tar inte godisbiten som hålls framför hennes nos förrän hon får lov. Som tack sträcker hon sedan fram sin tass.
– Hon är ett väldigt stort sällskap, säger Bertil och stryker henne över huvudet.
Den här dagen har Kickan, Bertil och Birgitta besök av släkten. Kickans släkt alltså. Hennes bror Chippen har rest från Arboga med sina familjemedlemmar Linnéa och Ove Pettersson för att hälsa på.
– Hundarna kommer från samma kull. Jag letade upp alla de valpköpare från kullen jag kunde få tag i, berättar matte Linnéa.
– Sedan första mejlet har vi haft kontakt med varandra och vi har hjälpt varandra med hundvakt då vi har rest bort, säger Birgitta.
– Det är så roligt att se hundarna tillsammans. Och när Chippen hade varit hos Kickan under vår semester i november tjöt han när vi hämtade honom, berättar Linnéa.
– Och Kickan grät när han åkte, fyller Birgitta i.
Kickan och Chippen är lika sociala, glada och livfulla och båda kan göra konster. Men det finns skillnader också.
Kickan tycker om sovmorgnar. Chippen vaknar tidigt.
– Och Kickan tycker inte om att åka bil. Hon får en halv åksjuketablett om vi ska åka en längre sträcka. Det är lite problematiskt eftersom vi har husvagn och älskar att åka ut med den.
– Chippen skulle kunna åka bil hur långt som helst. Han tycker om att bada också, det gör inte Kickan, säger Linnéa.
– Kommer du ihåg när vi var ute och gick och skulle gå på en spång över en bäck. Då hoppade Chippen i vattnet, skjuter Bertil in och Ove skrattar gott åt minnet.
– Det är inte bara hundarna som gillar varandra. Det gör vi också. Vi är lika pratglada, jag och Linnéa, och Bertil och Ove trivs också i varandras sällskap.
Med Kickan och Chippen har bekantskapskretsen vuxit. Människor stannar ofta till och pratar en stund. Och grannar knackar ibland på hos Birgitta och Bertil för att fråga om Kickan får komma med ut på promenad.