Det hela började för 30 år sedan, när en av Sivs döttrar tog hem en kompis efter skolan. På kvällen ville kompisen hellre sova över än gå hem till sin egen familj, eftersom det var så turbulent hemma. Flickan fick stanna och efter tre veckor beslutades det att hon skulle bo där permanent. Hon var Sivs första fosterbarn, och sedan dess har det bara blivit fler och fler.
– I dag är behovet av fosterfamiljer större än någonsin, säger Siv Lundkvist.
När hon och hennes före detta man började ta emot fosterbarn, hade de redan sju biologiska barn. Många vänner och bekanta tyckte därför att deras beslut att bli fosterföräldrar var lite märkligt till en början. Men Siv hade bestämt sig och i dag ångrar hon sig inte alls, tvärtom.
– Det är det bästa jag vet att hålla på med. Här finns det alltid plats för en unge till, säger hon.
Just nu är Siv och hennes nuvarande fosterbarn uppe i stugan som ligger i Dalarna, strax intill dalaälven. Där njuter de av somrarna och barnen passar på att bada, fiska och spela spel. Det är en fristad för både Siv och barnen som de kallar sitt paradis.
– Här uppe använder vi mobilerna sparsamt och vi märker att det är bra för barnen. Jag har ju bara tonåringar och det är bra att sätta gränser vad gäller mobilanvändandet så de inte håller på med dem hela nätterna. Därför har vi timer på det mobila bredbandet som stängs av på kvällen. Ungdomarna accepterar dessa regler väldigt snabbt, säger hon.
Siv har varit med om mycket tillsammans med de fosterbarn hon haft under åren. När en av hennes egna söner var 15 och hans syster 14, bodde två 15 åriga tjejer i huset samtidigt. Sonen upptäckte att ingen någonsin hade läst sagor för tjejerna när de var små. Han tyckte då att det var något som de borde få uppleva.
– Det slutade med att vi alla låg i sängen en dag och läste "Morfar Prosten". Tjejerna tyckte att det var jättemysigt och en av dem somnade till och med under sagostunden, säger Siv glatt.
Siv tycker om sitt liv som fostermamma och vill ge barnen positiva minnen från den tid de stannar hos henne. Sivs nya man har också accepterat rollen som fosterpappa och tillsammans hjälps de åt med allt vad det innebär.
– Har jag kunnat hjälpa en unge, så har det varit värt allting, säger Siv.