Mordet på USA:s president John F Kennedy gav eko över hela världen.
Anita Victorsson var bara elva år, men berördes djupt av händelsen. Därför skickade hon ett kondoleansbrev till den nyblivna änkan Jacqueline. I brevet önskade hon även ett fotografi på presidentparet. I april 1964 damp en hälsning från mrs Kennedy, via presidentfruns sekreterare Nancy Tuckerman, ned i postlådan hemma hos Victorssons i Gimgöl, Julita. Den övriga familjen visste inte att Anita hade skrivit kondoleansbrevet över huvud taget.
I hälsningen från USA talar sekreteraren om att hon hjälpte Jacqueline Kennedy att skriva svarsbrevet då det kommit en oerhörd mängd hälsningar från människor världen över.
– Jag är egentligen inte alls intresserad av politik, men Amerika har alltid lockat mig. Det är ett spännande land, säger Anita Victorsson Fällström, som bor i Katrineholm.
Svarsbrevet har skapat ett speciellt band till USA.
– Jag har läst en hel del om John F Kennedy och sett dokumentärer om utredningar och filmer om honom. Dödsolyckan då prinsessan Diana dog är en annan stor händelse som jag också har följt, berättar hon.
– Tänk att det är 50 år sedan, det kan man inte tro, säger hon och tittar på tavlan med fotografiet.
Två av hennes fyra katter följer nyfiket alla hennes rörelser.
– Jag skulle aldrig kunna sälja fotot, det har ett för stort affektionsvärde. Tanken har aldrig slagit mig, fortsätter hon som svar på frågan om hon någon gång har låtit värdera fotot och den personligt skrivna hälsningen.
Men det var mer som fångade hennes intresse som ung. Bland annat tyckte hon mycket om att sy.
– En gång satt jag uppe en hel natt för att sy klart något. När mina föräldrar gick upp på morgonen satt jag fortfarande och sydde, berättar Anita.
Däremot har hon inte varit någon föreningsmänniska även om hon spelade badminton för Julita GoIF.
Hennes pappa Victor Victorsson hade lanthandel i Gimgöl.
Själv har hon sedan 1964 fått fyra barn – två pojkar och två flickor, bott tre år i Jönköping, flyttat tillbaka till rötterna i Julitatrakten och arbetat nattskift under 35–36 år först på Kullbergska och sedan på Almgården i Julita. För elva år sedan flyttade hon in till Katrineholm och pendlar till jobbet i Julita.
– Jag är en riktig nattmänniska, det har jag alltid varit.
På ett skåp i hallen tronar en fiskgjuse med utbredda vingar.
– Min morfar fiskade i Hjälmaren och fiskgjusen hade fastnat i ett nät. Sen ärvde min mamma och pappa fågeln och när de dog ville jag ta över den.