Han bor med sin fru Yvonne och birmakatterna Cissi och Chera i en lägenhet på Åsgatan i Katrineholm. Hit flyttade familjen 2012 – men för Bosse Ericsson var det andra gången han flyttade till Åsgatan.
Första gången var 1959, när han var tio år, och familjen bodde då bara två hus bort från den port där han bor nu. Men däremellan har han hunnit med villaboende i Hulta – och 44 år på Televerket, senare Telia. Nu är han nätreparatör och han tänker inte sluta riktigt än, utan jobbar halvtid året ut.
Mycket har hänt i telebranschen på de 44 åren.
— Jag började som linjearbetare på Televerket 1970. Vi satte alla telefonjack under hatthyllan i hallen. Kunderna ville ha dem på andra ställen ibland, men Televerket bestämde. När jag flyttade hemifrån satte jag jacket i köket, jag monterade ju det själv, skrattar han.
Det var efter de stora höststormarna 1969, som orsakade förödelse i telenätet, som Bosse Ericsson anställdes på Televerket. Sedan dess har telefonin utvecklats på ett sätt ingen trott var möjligt.
— Hade någon sagt 1970, att man skulle ha tv, bredband och telefon via teleuttaget, hade man inte trott det, säger han.
På den tiden ägde man inte sin telefon, utan abonnerade på den från Televerket.
— Vi skulle åka och hämta den om någon inte betalt räkningarna på en tid. Men det vågade vi inte, vi sa att ingen öppnat när vi ringde på, berättar han.
Vid sidan av jobbet har Bosse Ericsson varit motionär på elitnivå. Han sprang maraton på omkring tre timmar, men kände att det var svårt att få tiden att räcka till träningen. Nu springer han på lördagarna, och promenerar annars. Ett annat intresse är att måla tavlor.
Ett andningshål har han och Yvonne skaffat sig ganska nyligen, en kolonilott vid Mogetorp.
— Det är mycket enklare än att ha villa och det känns konstigt nog roligare än det gjorde i trädgården, men man måste hålla ordning, säger han.
Och födelsedagen, den ska han fira hemma. Men med sex barn, varav fyra bonusbarn, och tolv barnbarn, varav elva är bonusbarnbarn, går det inte att vara i lägenheten.
— Vi ska vara i en lokal, det blir mat och tårta.
Han har inte önskar sig något särskilt, men anar att det blir någon överraskning.
— Jag misstänker att det är något på gång, säger han.