Jag föddes i Regna socken i nordvästra Östergötland, exakt samma dag och år som Marlon Brando och Doris Day; ett faktum jag aldrig försummar att påpeka.
Min far var torpare. Det innebar att torpet Humletorp upplåtits åt honom som brukare. Som ersättning för nyttjanderätten utförde han dagsverken åt ägaren, Basnäs gård. Humletorp var ett jordtorp, till skillnad från skogstorp, och där kunde man hålla en häst, ett par kor, en gris och ett tiotal höns. Givetvis fanns det katter också. De skulle hålla mössen borta.
1929 flyttade familjen till Göntorp, en arrendegård vid Ålsjön i samma socken.
När jag började skolan år 1931 fanns inga skolskjutsar och jag och min syster fick ta oss dit bäst vi kunde. Det var mycket långt och färdmedlen blev oftast apostlahästarna, cykel, spark eller skidor. De första skolåren, när jag ibland fick låna min fars cykel, nådde jag inte över stången. Jag cyklade under stången, vilket var obekvämt och jobbigt. Det var ekonomiskt helt otänkbart att barnen skulle få egna cyklar. Vid den här tiden var Sverige i djup depression.
I trakten fanns varken elektricitet eller telefon. Enstaka hushåll hade radio, så kallade kristallmottagare. Dessa gav en dålig och raspig hörbarhet, om man med kristallen lyckades få in något ljud alls.
År 1935 flyttade vår familj till Vingåker, där jag avslutade min sexåriga folkskola. Jag fick jobb som springsjas i en möbelaffär och körde mindre möbler och korkmattsrullar hem till kunderna.
Av misstag drack jag förorenat vatten från Vingåkersån år 1936 och fick polio, eller barnförlamning. Mina men blev skolios, det vill säga en krökning av ryggraden. Därefter kunde jag inte ha något tungt kroppsarbete. 1939–40 gick jag därför i en handelsrealskola i Katrineholm och blev kassakontrollant i Vingåkers Sparbank.
1943 flyttade jag till en kompis i Stockholm, där vi hyrde ett rum på Torsgatan för 50 kronor i månaden. Mitt första arbete där var som kontorist hos Skandex AB i Ulvsunda, som tillverkade registerskåp och skal till flygbomber för krigsindustrin.
1944–45 gjorde jag lumpen på flygflottiljen F-8 i Barkarby, utanför Stockholm. Lönen för värnpliktiga var en krona om dagen. Eftersom jag inte hade råd till bussen fick jag fyra kvällar i veckan cykla två mil in till Borgarskolan i Stockholm för att plugga språk; engelska, tyska och franska. Kvällsstudierna i språk fortsatte efter militärtjänsten, då jag arbetade hos en metallimportfirma.
Under åren 1947–51 gick jag på Stockholms Stads Handelsskolors kvällsgymnasium. Det innebar att jag arbetade full tid och därefter var i skolan fyra timmar per kväll, fyra dagar i veckan, varefter jag läste läxor till småtimmarna varje natt. Eftersom jag är Vädur vars utmärkande egenskap är envishet, klarade jag påfrestningarna och fick handelsgymnasieexamen 1951.
Efter dessa fyra jobbiga år slutade jag på det dåvarande jobbet som chef för orderavdelningen hos det stora amerikanska företaget Honeywells Stockholmskontor. Jag hade sparat cirka 2 000 kronor och med dessa på fickan begav jag mig till Paris. Där hyrde jag ett rum högt under takåsarna på ett litet hotell. Avsikten var att borsta upp franskan och därför pluggade jag på Sorbonneuniversitetet. Efter tre månader var pengarna slut och jag återvände till Stockholm.
Jag fick jobb på exportfirman Interocean AB som handlade med Indonesien. Varorna bestod av allt från häftstift till järnvägsvagnar.
Från 1957 och 23 år framåt var jag vd för International Magazine Service AB, ett företag i Bonnierkoncernen. Det var en av Europas största syndikeringsagenturer. Syndikering innebär att man till tidningar och tidskrifter säljer publiceringsrätten för pressmaterial, det vill säga artiklar, romaner, noveller, bilder et cetera och redovisar försäljningen till upphovsmännen. Dessa kunde till exempel vara författare, journalister, fotografer och illustratörer.
Min gamla polioskada gjorde sig så småningom påmind och på grund av ryggvärken tog jag sjukpension 1980.
Mina främsta hobbies har varit böcker, utlandsresor och sommarstugan i Viala, som nu är såld.
Den 3 april fyllde Ingvar Farge 90 år.
Ingvar Farge
Familj: Ingvar har två barn och Gun har tre och så har de en "massa barnbarn", som de uttrycker det
Resor: Ingvar reste mycket i tjänsten och som pensionär har han tillsammans med Gun varit överallt, utom i Australien, nu blir det dagliga promenader i Katrineholms centrum
Firar: Inkentinken, det blir lugna gatan