På borden ligger tyg, blanka kaffepaket och garn med mera. Kaffepaketen ska bli väskor, och ses i olika stadier av färdigställande.
‒Jag får se om jag klarar av det, annars får det bli grytunderlägg, skrattar Britta Eriksson och håller upp en flätad del med klädnypor i ändarna.
Alla håller på med sitt, men samtalet löper kors och tvärs över bordet.
‒Vi träffas framför allt för att umgås lite, och höra lite skvaller, höra vad som händer i byn, säger Birgitta Kling.
Handarbetet är en del i bygdegårdsföreningens kulturgrupp, som är till för invånarnas nöje och för att ha verksamhet i bygdegården som även hyrs ut, berättar Lena Rickemyr, sekreterare i Marmorbyns bygdegårdsförenings styrelse.
‒Några spelar bridge här nere, och på sommaren är det boule här ute. Det ska bli ett museum, det finns ju saker kvar från marmorbruket. Tanken är att det ska vara invigning av museet i maj.
Denna eftermiddag håller hon på att göra små askar. Det gör även Lena Letterbrandt Lif som markerar var hon ska klippa i ett stort mönstrat tygstycke. Hon har varit med i handarbetsträffarna så länge de pågått, fyra år kommer damerna fram till.
‒Här träffas vi, och sen gillar jag ju handarbete, så det är en bra kombination, säger hon.
Monica Pettersson är den enda som stickar.
‒Jag stickar sista ärmen på en tröja. Jag började i höstas.
Två broderade dukar finns i rummet.
‒Att brodera är det bästa och det roligaste, säger Harriet Andersson.
Ellinor Johansson är mindre entusiastisk över sin.
‒Ja, det är en tråkig duk som jag skulle bli av med. Det går lättare här, hemma gör jag det inte, säger hon.
Till programmet hör förstås fika.
‒Vi brukar turas om att ha med oss, säger Kristina Larsson som sköter deltagarlistorna.
Handarbetsträffen är ett samarbete med ABF.