– Det är lite förrädiskt, säger Asta Cekaite, professor vid Linköpings universitet.
När svenska föräldrar försöker få sina barn att göra något som barnet egentligen måste göra, som till exempel att borsta tänderna, kissa eller gå och lägga sig, är det vanligt att den svenske vuxne börjar med att ställa en fråga.
– De börjar ofta med att säga "ska du gå och....?" eller "kan du...?" när de vill få barnet att göra något, säger Asta Cekaite, professor vid Institutionen för barn vid Linköpings universitet.
Hon har precis publicerat en bok om forskning runt hur föräldrar och barn interagerar.
Forskarna lät fotografer filma barn och föräldrar i deras hem. Utifrån de inspelade filmerna kunde de sedan se hur barn och vuxna klarar vardagliga situationer. Familjer i USA och Sverige filmades. Typiskt för svenska föräldrar var just att öppna med en fråga, vilket i praktiken öppnar för en förhandling.
– Det är lite förrädiskt. Det är ju egentligen saker barnet inte kan undvika att göra. Och med frågan börjar en förhandling eftersom man gör det möjligt för barnet att inte svara alls och att svara något annat än det man som vuxen vill uppnå, säger Asta Cekaite.
Och följden blir att det tar lite längre tid att klara sysslorna.
Asta Cekaite tror att vanan att vända sig till barnet med en fråga i grunden handlar om att svenskar gärna vill vara öppna och demokratiska som föräldrar och inkludera barns vilja och åsikt. Tvärtemot vad många tror, menar Asta Cekaite att filmerna visar att barnen känner till gränser och i stor utsträckning ändå följer föräldrarnas uppmaningar.
– Man det har tagit lång tid att komma fram dit man vill.