Roland Blomkvist berättar om bilder i Katrineholms kommunarkiv:
”Kan du inte skriva lite om husen som låg mitt emot posten, på Fredsgatan?" Frågan kom från Gunnel Malm, själv flitig debattör på KK:s insändarsidor. Tror i och för sig att det redan är gjort en gång, men för din skull Gunnel, så tar vi ytterligare ett varv.
”Husen mittemot posten” är fastigheterna Fredsgatan 15, 17 och 19 i kvarteret Näckrosen. Stora delar av bebyggelsen i detta kvarter gick under för grävskoporna i samband med den stora centrumsaneringen runt 1990. Synd, tyckte en del – nödvändigt hävdade andra. Klart var dock att byggnaderna var svårt nedslitna och stora insatser hade krävts för att bevara de gamla husen. Vid det kommunala rodret satt en inte helt obekant man vid namn Göran Persson och hans ståndpunkt var klar från början. Katrineholms centrum skulle snyggas upp och ”de gamla rucklen” skulle bort.
De fastigheter på Fredsgatan som berördes var:
Nr 15, försäkringsbolaget Folksams kontor, med Davidssons cykel & mekaniska verkstad på bakgården. Folksam blev kvar på samma adress även efter saneringen, men i moderna lokaler.
Nr 17, i folkmun kallat Långholmen, eftersom det vid uppförandet på 1890-talet var samhällets längsta hus. Det var byggmästare Emil Malmberg som byggde huset. Mitt på gaveln satt en skylt med texten ”C.O. Kjärman, sadelmakare”. Själva verkstaden låg i gårdshuset. Senare fanns där ett glasmästeri och en period även lärosalar för praktiska skolan, som expanderade kraftigt under en period. Till största delen var dock Långholmen ämnat som bostadshus och en av de boende var glasmästaren Gustaf Robert Mälkvist, som förutom att kitta fönster även kunde vara behjälplig då julgrisen skulle möta sitt öde. Våren 1973 producerade den lokale filmregissören Torgny Wickman den milt ekivoka kärleksfilmen ”Anita” i Katrineholm och en av de befintliga miljöer som användes var just Fredsgatan 17. Filmen lär ha gått bättre i Frankrike än i Sverige, vilket innebär att åtskilliga fransmän sett ”Långholmen” på bio.
Nr 19, byggdes år 1900 åt handlanden Oskar Perman, som hade affär på Magasinsgatan 56 B, senare Stortorget 2. Byggmästare var samme Malmberg, som uppförde nummer 17. Perman lät anlägga trädgård med buskar, gräsmatta, köksträdgård och bikupor. En tid använde han även delar av huset som filial till affären vid torget. Så småningom kom huset att tillhöra pumpmakaren Erik Larsson, även kallad Pump-Lasse. År 1910 byggde han verkstaden i tegel, med krenelerad fasad mot gatan. Inne på gården blev en mindre byggnad Larssons mekaniska, där det bland annat tillverkades cyklar. I december 1989 var sagan all för Pump-Lasses gamla hus, då grävskopan gjorde sitt jobb. Firman fanns kvar, men hade redan tidigare flyttat till modernare lokaler.