Varje måndagseftermiddag träffas medlemmarna i Pensionärernas hus vid Djulögatan i Katrineholm.
– Vi dricker kaffe och pratar, spelar kort och försöker dansa, säger Heino Poikela som är ordförande i föreningen.
Han och Kirsti Alaiso, som är kassör, hjälps åt att berätta om föreningen. Vi träffar dem en tisdagsförmiddag i deras lokal där omkring tio medlemmar har samlats för teaterrepetition inför jubileumsbanketten den 20 oktober.
På frågan hur det gick till när föreningen bildades berättar Kirsti:
– Det var två man, Eero Kärkkäinen och Leino Joona. Leino träffade Eero första gången i stan, på Pantern, och han sa: "Kan vi inte starta en finsk förening. Många är ensamma och de kan komma och hälsa på och prata." Leino är orsaken till vår förening. Det var 1998, i maj, som de träffades första gången. Finländare kom från Nyköping och hjälpte oss att starta, och på höstkanten, den 20 oktober, bildades föreningen.
Eero Kärkkäinen blev ordförande och Leino Joona kassör. Viena Nummi blev sekreterare.
– Vi var 19 i början, men inte många är kvar, säger Kirsti, som har varit med i styrelsen i 19 år.
Språket som surrar runt omkring är förstås finska.
– Det är flera som inte pratar mer än finska, säger Heino.
Föreningen har 54 medlemmar. Det finns många fler finska pensionärer i Katrineholm.
– De flesta vet att vi är här, men de kommer inte, konstaterar han.
Det fanns inte tid att lära sig svenska som ny i Sverige, menar Kirsti.
– När man jobbade hann man inte lära något. Männen jobbade på dagen, på SKF, och kvinnorna på kvällen, på L. M. Ericsson. Man var bunden till barnen, förklarar hon.
Anri Zetterberg är med för att hålla sitt modersmål finskan vid liv, och inte tappa det för svenskan.
– Jag är finsk. Min mamma och jag talade finska med varandra, men hon lever inte längre. Jag kommer hit och tränar, och det är trevlig samvaro, säger hon.
Den lilla teaterpjäsen, "Vanhainkodissa" – "Ålderdomshemmet", som ska repeteras denna dag, bäddar för skratt.
– Vi sitter alla på ålderdomshemmet, och en tidning kommer och intervjuar oss, förklarar Heino handlingen.
– ... och vi säger så konstiga saker så de får skratta, fyller Kirsti i.
När övningen sätter i gång begriper denna tidnings reporter inte mycket, men ser att pjäsens intervjuare har svårt att hålla sig för fniss flera gånger.
Det bådar gott inför lördagen den 20 oktober då Pirteät intar husets festsal för sin jubileumsbankett. Då blir det tal, middag, levande musik och underhållning.