Pelle Lindgren ser sig om i sin lägenhet, en fin trea i Flen. Han skakar förundrat på huvudet.
‒Att jag skulle äga en lägenhet fanns inte på kartan. Jag fattar det inte ens i dag, att jag är här i dag med en lägenhet och en fast anställning, säger han.
Den glada och trevliga mannen som bjuder på kaffe hemma i sitt vardagsrum har en mörk historia bakom sig. Under många år levde han som uteliggare på Stockholms gator och han är i dag nykter alkoholist.
Han berättar att han började dricka i de sena tonåren, och det var när han var mellan 30 och 40 år gammal som han levde på gatorna.
‒Ibland sov jag på tåget och åkte från en ändstation till en annan, då kunde man få sig lite sömn. Ibland sov jag inne på någon av pissoarerna.
Vännerna som han drack tillsammans med i Sundbyberg utanför Stockholm är alla döda.
‒De har antingen gått bort på grund av alkoholen eller förolyckats för att något har hänt när de varit fulla. Trots det var jag nästan värst i Sundbyberg. Jag var nedsupen och drack t-sprit på vintern för att hålla värmen. Jag var hela tiden på helspänn. De andra i Sundbyberg sa att 'Pelle kommer dö först'. Men sedan är det mig som det har gått bäst för, säger han.
Livet på gatan och alkoholen ledde till många farliga situationer. Som den gången han föll ner på spåret på T-centralen i Stockholm då han var onykter.
‒Jag mindes inte när det hände utan vaknade upp på sjukhuset med halva ansiktet och kroppen alldeles blå och svullen. Någon hade dragit upp mig innan tåget kom.
Vid ett annat tillfälle, i Flen, blev han knivhuggen i ryggen av en man han drack tillsammans med.
‒Då vaknade jag i ambulansen och ville av, men jag blev körd till Kullbergska sjukhuset.
‒De där åren mellan 30 och 40, de vill jag helst glömma. För mig så började livet på riktigt vid 40, fortsätter han.
Pelle Lindgren berättar att hans fru Yvonne, som gick bort för tre år sedan, hade en mycket stor roll i att han blev nykter.
‒Om det inte hade varit för henne hade jag varit död för 20 år sedan, säger han.
Under åren som uteliggare åkte Pelle in och ut från behandlingshem. Yvonne bodde i ett hus i Hälleforsnäs, i närheten av ett behandlingshem han var inlagd på. De träffades några år innan han fyllde 40 år.
‒Hon hade fem barn och ett hus att ta hand om. Jag frågade henne "vad ska du med ett fyllo till?" men hon sa "Du har något, du har ett hjärta".
Efter några år skulle Pelle lyckas bli nykter. Men under de första åren tillsammans med Yvonne drack han fortfarande.
Han berättar om när Yvonne körde till Sundbyberg för att leta upp honom.
‒Jag frågade henne hur hon hade hittat mig, men hon sa att det inte var svårt att hitta platsen på torget där de som drack höll till. Hon hade frågat sig fram och hittat mig. Hon hade ett fint hjärta och sådana som hon finns det inte många av. Jag förstår inte hur hon orkade, men hon hade rätt. När jag blev nykter kom mitt rätta jag fram och då är jag snäll och generös.
Pelle lyckades få ordning på sitt liv. Han och Yvonne bodde tillsammans i lägenheten i Flen och han skaffade ett jobb på Pingstkyrkans second hand, där han nu har arbetat i många år. De skaffade också hunden Mimmi.
‒Vi hade fina år tillsammans när jag hade blivit nykter. Vi har gjort mycket, varit i Tyskland tre gånger, i Turkiet två gånger och på Öland flera gånger. Hon hade ett hjärta av guld och vi har hållit ihop hela tiden.
För tre år sedan gick Yvonne bort efter att ha fått ett hjärtstopp efter en stroke. Pelle berättar att saknaden efter henne är enorm. Men han är också fast besluten att klara livets prövningar.
Han köpte lägenheten i Flen som Yvonne tidigare varit ägare till och han har en fast anställning på sitt jobb.
‒Jag tänker mig att hon ser mig från himlen och jag gör alltid hemmet fint. Många trodde nog att jag skulle börja dricka igen när hon dog. Men jag ska bevisa för alla att jag klarar det. Innan hon dog sa hon "ta hand om Mimmi". Jag ska ta hand om allt. Att hon gick bort är en stor prövning som jag ska klara till varje pris, säger han.
Pelle berättar att han har varit nykter i över tolv år nu. Under de här åren har han haft ett återfall, och det var förra sommaren.
‒Jag trodde att jag skulle klara det. Men har man väl börjat dricka som alkoholist går det inte att sluta. Men den gången fick jag snabbt hjälp av personer nära mig, säger han.
Som barn spelade Pelle trummor, ett intresse han har tagit upp igen. Nu är han med i ett band som spelar psalmer som de gör om till pop, country och rock.
‒Jag har vänner som jag spelar med, jobb, hund och lägenhet. För andra låter det kanske som ett normalt liv, men för mig är det ett paradis, säger han.
60-årsdagen kommer han att fira tillsammans med vänner.
‒Jag har beställt smörgåstårta och har köpt bullar och kakor. Det kommer några från jobbet och från bandet, några grannar kommer också och Yvonnes barnbarn brukar komma och hälsa på, säger han.