Den som nominerat Johanna Lovén till solstråle är vännen Moa Pettersson, tillika vice ordförande i Vadsbro-Blacksta föreningsgård där Johanna är vaktmästare.
"Och vilken vaktmästare sen, hon städar, fejar, serverar fika, pysslar med barn, och ser till att allt rullar på i huset. Att alla de som vill hyra en bit av lokalen eller hela 'placet' får vad de förväntar sig", skriver Moa Pettersson.
Nio föreningar äger föreningsgården tillsammans, berättar Johanna, och framhåller fördelarna med att flera driver gården ihop, i stället för en enda förening.
Själv växte hon upp i Jäder utanför Eskilstuna, granne med den lokala bygdegården.
‒Min bästa kompis mamma var vaktmästare så vi hängde mycket där. Bygdegårdar ligger mig varmt om hjärtat, säger hon.
Sedan två år tillbaka bor hon i Vadsbro-Blacksta föreningsgård. Lokalerna är stora och trädgården likaså.
Johanna kom till Vadsbro från Torshälla. Hon har också bott på flera ställen i Östergötland, och har bland annat jobbat med Shakespeareuppsättningarna på Gräsgården i Vadstena.
Sedan 2008 arbetar hon på Scenkonst Sörmland, landstingets kulturverksamhet för barn och vuxna, som turnerar runt i länet för att komma till publiken. Skolor och äldreboenden får besök, och även bygdegårdarna. I maj gavs föreställningen "Laina och fåglarna", en nyproduktion efter Susanna Alakoskis manus, på scenen i Vadsbro-Blacksta föreningsgård. Den ges på Nynäs slott i sommar.
Vad tycker du om ditt jobb?
‒Det är roligt! Inte alltid. Ibland är det bara att bära saker eller köra små lastbilar, men man träffar mycket intressanta människor. När det blir bra så känns det viktigt. Vi spelar ju bland annat på äldreboenden. Kanske är det någon som inte har sagt något på ett halvår, och så spelar man något som de känner igen, och man ser en hand börja röra sig... det känns som väl använda skattepengar.
Vad ska du göra på semestern?
‒Jag är inbiten dansare, folkdans, så jag åker på sånt. Jag ska också åka till Vadstena, jag har vänner där, och så ska jag se på årets Shakespeareföreställning.
På gården står "en pausad dröm", berättar Moa Pettersson, vad är det?
‒Det är den där, min cirkusvagn. Jag tror det är något med det där lilla konceptet, som man kan flytta med sig... Det är ett litet hobbyprojekt, eller stort. Så länge jag har plats får den stå, och nån gång blir den nog klar!
När trivs du som bäst?
‒När jag dansar. Eller sköna kvällar när jag har jobbarbyxorna på mig och bara går och pysslar här ute.