Dagens solstråle är välkänd av de många ungdomar, föräldrar och ledare som någon gång haft med Kif basket att göra.
Genom sitt engagemang där är Mikael Stenberg inte alls ovan vid uppskattning. Det har blivit många kramar, ryggdunkningar och hejarop genom åren. 2015 var han nära att få Sörmlandsidrottens pris ”Årets stora små bragder” för sina insatser.
– Men det här är speciellt.
Hans varma leende är en passning tillbaka till personen som nominerat honom till Dagens solstråle: Lovisa Stenberg, som är till 100 procent pappas flicka.
”Utan denna solstråle i mitt liv skulle det ständigt vara mulet”, skriver hon till KK. I nomineringen beskriver hon pappa Micke som ”alltid glad, genomsnäll och ödmjuk”, som en ”förebild och trygghet” för många unga och vill prisa honom för att han i Kif basket ”varit allas vän, psykolog, pappa, supporter, etc”.
– Det känns bra att höra, säger han – blygsamt.
– Ja, jag tycker det är lugnast att hålla mig lite i bakgrunden. Jag är ingen linslus.
När KK kommer för att ändra på det hittas Mikael Stenberg intill basketkorgarna i Duveholmshallens c-hall. Denna sommar är han en av kuggarna i hjulet som får Summer camp 2018 att snurra för 275 barn och ungdomar som provar på olika idrotter.
– Det är jättekul att jobba med barn. Man får så otroligt mycket tillbaka. Det finns så mycket glädje i att se hur de utvecklas genom idrotten.
I 15 år har han arbetat på klubbens kansli, där han fixar träningstider, planerar in matcher, bokar hallar och anlitar domare. Ännu längre har han varit ledare och tränare – också åt dottern Lovisa. Men han har aldrig spelat basket själv.
– Bara i skolan. Då blev jag utfoulad direkt.
Det som gör honom så uppskattad och omtyckt, är hans självuppoffrande åtaganden. Han coachar och peppar och plåstrar om, skjutsar ungar som annars inte skulle kunna delta i aktiviteterna och är en stadig, trygg extrafarsa i hallen.
Det finns ingen risk att han utplånar sig själv, säger han. Han trivs ypperligt med att ägna sig åt basket från morgon till kväll, umgås med dottern och bonusbarnen och ibland dra norrut för att flugfiska.
– Det är ren avkoppling att stå i en brusande fors. Det finns inget bättre.
Förutom basketen, då. Och kanske känslan av att få trä solstråletröjan över huvudet och stå ensam i centrum för en liten stund.