Dagens i-landsproblem: Man åker till det stora möbelvaruhuset, eller till det lilla varuhuset, det med gula skyltar. Man köper fem nya lunchlådor ‒en veckas luncher ‒eller slår på stort och köper tio. Nu äntligen. Alla lådor passar med alla lock och de kan staplas i varandra. Nu ska de udda, locklösa glassbyttorna och kaklådorna slängas, de vinglande travarna där störst inte nödvändigtvis står längst ned, ska bort. Men redan efter ett par veckor är alla de nya lådorna skingrade för vinden. I skåpet ligger tre udda lock, en glassbytta utan lock och en av de nya lådorna, utan lock.
På jobbet finns det massor av tomma, diskade lådor som man i teorin skulle kunna ta hem ‒men var min låda verkligen så ljusblå? Var inte min låda lite mer rundad? Hade jag verkligen en tejpbit på min låda, som den där har? Följden blir, att jag inte vågar ta hem en enda övergiven lunchlåda från jobbets pentry.
Men vilken tur, att jag aldrig orkade rensa bland de gamla lådorna hemma! Det finns en glassbytta ‒utan lock, men plastfolie går väl, om jag håller lådan upprätt ‒att lägga lunchmaten i.