Nina Stemmes resa mot operavärldens absoluta topp inleddes för 24 år sedan. Hon gick ut Operahögskolan och vann Plácido Domingo-tävlingen i Paris. Året efter, 1995, kom det stora genombrottet som Madame Butterfly på Göteborgsoperan. Portarna till världens mest prestigefulla operahus öppnades på vid gavel. Sedan dess har operastjärnan förärats ett otal utmärkelser och priser och utsetts till “världens främsta operasångerska” flera gånger.
Hon är hemkommen efter fyra bejublade föreställningar som Kundry i Wagners Parsifal i Berlin. Man kan undra hur det känns att vara en av världens främsta och mest eftertraktade operasångare.
– Det känns väldigt bra. I Berlin musicerade jag med bland annat Daniel Barenboim, Sir Simon Rattle, Berlinfilharmonikerna, Gerald Finley och Stuart Skelton – det finns inte bättre musiker. Det har alltid varit viktigt för mig att musicera på nivån jag känner mig nöjd i. Fast egentligen är det omöjligt – jag känner mig aldrig riktigt nöjd. Det är en av mina drivkrafter, säger hon.
Att aldrig vara nöjd tynger, liksom de allt större förväntningarna på henne. Därför arbetar hon medvetet med utveckling och finner stor glädje i det arbetet. Även publikens varma uppskattning och ovationer betyder åtskilligt, framhåller hon.
– Det är ett utbyte av energier. Det strömmar en väldig värme och kärlek mot mig från publiken, jag får tillbaka det jag ger under konserten. Det kan kanske låta lite förmätet, men för mig handlar det om kärlek. Kärlek till konsten och ett kärleksbudskap.
Vid sidan av kärlek handlar opera om andra starka känslor som hat, frälsning och förlåtelse. Känslorna söker hon i och öser ur sitt inre.
– Det är ett hantverk som tagit mig ett liv att utveckla, lager på lager. Jag försöker att vara ärlig på scen. Hängivenhet och hårt arbete är en bra kombination. Självklart betyder det uppoffringar att jobba på den nivån. Om jag inte hade kärlek till opera hade det funnits en risk att förtäras. För att minska risken yogar jag, slappnar av, promenerar och tänker: "det är 'bara' opera".
Är det bara opera som gäller för dig?
– Nej, jag känner allt större tacksamhet för livet. Det viktigaste i mitt liv är mina barn och kärlek och närhet till mina nära och kära.
Samtidigt som hon är en världsstjärna månar hon om att ha fötterna på jorden och vara rolig att jobba med. Inte mycket till divalater.
– Nej, inget divabeteende. Jag respekterar folk omkring mig och litar på att de gör sitt jobb. Jag vet att jag kan sätta ned foten om det behövs. Jag är snäll, några hävdar att jag är för snäll ibland, vilket kan leda till att jag ibland inte får den respekt som behövs för rollen. Jag uppskattar “det lilla extra” – enkla saker som en kopp te och en välkomnande känsla. När kommer operachefen och hälsar? Jag noterar hur jag tas emot.
Privat är Nina Stemme en trebarnsmamma, att maken tog ett stort ansvar för barnen var lika självklart som nödvändigt för hennes karriär.
– Jag började med opera ganska sent så det var viktigt för mig att snabbt hamna i bra positioner i mitt yrkesliv. Jag uppmuntrar alla pappor att fortsätta på trenden vi har i Sverige och ta ansvar för barnen, en familj är ett grupprojekt. Vi hade också stor glädje av mina föräldrar, syskon och svärföräldrar. Man ska inte vara rädd för att be om hjälp eller betala för hjälp.
Som privatperson säger hon sig vara både introvert och social. Och ve den som hamnar i konflikt med henne.
– Jag brusar upp och rensar luften direkt, en del personer kan bli rädda. Sedan är det borta och jag kan säga “tack, nu är det bra, ta det inte personligt”.
Däremot blir det inte så mycket tid över för ett privatliv, hon är i det närmaste fullbokad de kommande fem åren.
– Jag har en hel del lust till opera, musik och konserter. Men i framtiden måste det inte vara opera. Det finns andra former av musik som kammarmusik, säger Nina Stemme. TT