I tisdags gjorde Gunnar Westermark sin sista arbetsdag på Gröna kulle, en arbetsplats där han en stor del av anställningsåren varit kommunsekreterare och därefter kanslichef, och de sista månaderna senior advisor, en rådgivare med 38 års samlad erfarenhet av vad som varit i maktens boning i Katrineholms kommun.
Hans bild av Katrineholm har gått från en ödslig parkering till den sköna lustgården. Gunnar Westermark växte upp i Gävle, flyttade till Uppsala och senare till Umeå för studier på socialhögskolan. Katrineholm hade han bara åkt igenom på väg till sin mormor och morfar i Linköping.
‒Det såg så förskräckligt fult ut när man kom på Vasabron och såg den där ödsliga parkeringen vid dåvarande Domus, minns han.
När Gunnar Westermark var klar med sin utbildning till förvaltningssocionom var det inte lätt att få jobb. I Katrineholms kommun fanns en tjänst som vikarierande utredningssekreterare. Den sökte han och fick, först dock som en provanställning. Året var 1979.
‒Jag tror jag började den 6 februari. Det var mörkt när jag kom hit på anställningsintervjun, slaskigt och smutsigt. Det kändes inte så muntert, berättar han.
Men mötet med Katrineholm blev varmt.
‒Det som slog mig var att jag blev väl bemött. Folk trängdes inte i kassorna. De la sig inte på tutan när man missat att trafikljuset hade slagit om till grönt. Jag flyttade till en lägenhet på Oddergatan, och bland det första som hände var att grannarna hejade på mig. Jag kände mig väldigt välkommen. Jag har alltid känt mig välkommen. Det är nära till allt och ett fantastiskt landskap.
En av de första arbetsuppgifterna var att se över kommunens beredskapsplan för krig och kriser.
‒Den hade legat för fäfot. Det var ingen som hade ägnat sig åt den, så det fanns inte så många att rådfråga.
Gunnar Westermark hämtade nödvändig kunskap från länsstyrelsen och läste in sig på gällande lagstiftning.
Något som han gärna hade tagit itu med då han kom var trafikplanering, men den hade nyligen setts över.
‒När jag var trött på studierna jobbade jag som bussförare i Uppsala stadstrafik. Det var under den tiden jag blev intresserad av samhällsfrågor och samhällsplanering. Ja, det fanns nog ett grundintresse sedan tidigare, men det blev så tydligt när jag körde buss att trafikplaneringen kunde göras bättre.
Infrastruktur och tågtrafik kom senare att hamna hos honom.
‒Det var framför allt under 90-talet som jag fick ansvar för sådana frågor.
Det var tiden för initiativet till Sörmlandspendeln, en tid då Katrineholm riskerade att tappa tågstopp.
En ganska stor del av Gunnar Westermarks tjänst har varit att som handläggare bereda ärenden som politikerna ska fatta beslut om.
På 80-talet var han ADB-samordnare (administrativ databehandling) under en kortare tid.
‒När jag började fanns inga datorer. Det var elektriska skrivmaskiner. Kontorister skrev efter koncept. Om det blev fel fick man skriva om allt. Det var ganska omständligt. Vi skaffade de första fem datorerna till Gröna kulle och kopplade samman dem till ett nätverk.
Som tjänsteman har Gunnar Westermark upplevt många olika ledarstilar och tidvis varierande ambitioner för kommunen.
‒Arbetet har varit mer stimulerande än jag trodde, mycket beroende på mötet med de styrande och kunniga kollegor.
Hamnade du rätt?
‒Ja, det tycker jag. Jag var inte så säker på vad jag ville. Men det kändes angeläget att få verka inom samhällsutvecklingen. Administration låter kanske inte så betydande och roligt, men det måste fungera det också.
Till uppgifterna har hört att under en lång period vara sekreterare, den som för protokoll vid sammanträden, först i kommunstyrelsen och därefter från december 1994 i kommunfullmäktige.
Kunskap, korrekthet och en noggrannhet i uttryckssättet är Gunnar Westermarks signum.
Tillfrågad om hur han skulle beskriva sig själv säger Gunnar Westermark:
‒Behärskad. Jag är mån om att det inte ska förekomma orättvisor. Mån om allsidighet – att man belyser en fråga ur alla aspekter. Sen tycker jag att det är viktigt att man uttrycker sig på ett sätt som är begripligt, naturligtvis med den exakthet som ibland kan krävas. En demokrati är beroende av att människor kan förstå och tolka det som sägs och skrivs. Språket är viktigt.
Den 18 april är Gunnar Westermarks sista anställningsdag. Fram till dess tar han ut semester. Planer för den kommande tiden har han.
‒Fotografering har roat mig genom åren. Jag gick med i Katrineholms fotoklubb och var aktiv ett antal år. När vi fick barn hade jag inte tid med det. Nu har jag återupptagit intresset och hoppas få mer tid till det. Jag är road av naturen, att följa årstiderna. Jag har blivit intresserad av fåglar och deltar i en studiecirkel. Vi har två barnbarn, Tuva som blir 4 i sommar, och Vilgot som är 1,5 år. De bor i Åby. Det är väldigt roligt att träffa dem, men svårt att hinna med när man jobbar.
Underhåll av hus och trädgård i Katrineholm väntar, och saker finns att ta itu med vid sommarstugan.