Roland Blomkvist berättar om bilder i Katrineholms kommunarkiv:
Har tidigare berättat om den dramatiska sommarnatten år 1900, då före detta svingården ”Nassau” brann. Några år senare 1902 var resterna undanskaffade och tomten klar för byggnation. Det blev grosshandlaren August Kullberg som kom att bebygga den triangulära tomten. Då han ville utnyttja hela tomtens yta, fick även huset bli trekantigt. Med lite fantasi kunde det liknas vid ett strykjärn. Den rätta adressen var egentligen Storgatan 20, men bland katrineholmarna hette huset Strykjärnet och så kom det att förbli så länge det stod kvar.
Fem år efter att huset stod klart sålde Kullberg Strykjärnet till Statens järnvägar, som skulle komma att använda det som övernattningsbostäder till sin lokpersonal. August Kullberg hade år 1904 invigt sitt palatsliknande bostads- och kontorskomplex Kullbergska huset, i hörnet av Storgatan och Nygatan (Bievägen). Han behövde inte längre Strykjärnet.
Även om Strykjärnet var ovanligt till sin form, var det inte alla som tyckte det var särskilt vackert. År 1906 uppfördes det pampiga Posthuset söder om Strykjärnet närmare järnvägen. Det var ritat av en professor Dahl och ansågs ha en slående likhet med Riddarhuset i Stockholm. Redan då var det en del som tyckte det var synd att ett så ”osnyggt” hus som Strykjärnet skulle skymma postens stilfulla palats för de som färdades Storgatan fram.
Då strykjärnet varit i SJ:s ägo i mer än 70 år 1978 köptes det av Katrineholms kommun som genast planerade en rivning och då använde samma gamla argument – det skymde posthuset från Storgatan. Inom kort var grävskoporna där och strykjärnet ett minne blott. Då rivningsmassorna fraktats bort erhöll Stadshotellet byggnadslov för utbyggnad och byggde snart upp en ny del med hotell- och konferensrum i en strykjärnsliknande form. Resultatet blev på inget sätt oestetiskt, snarare tvärtom – men det ståtliga gamla posthuset som tidigare var så viktigt att visa upp för trafikanterna på Storgatan – det ser man fortfarande inte.