Sitt dagliga värv har Batu Arslan på S-E trafikskola i centrala Katrineholm. Den tog han över efter Sven-Erik och Monica Schölin 2009.
Innan dess hade Batu hunnit med mycket.
‒Jag är utbildad tandsköterska men jag jobbade aldrig som det, jag kände att det var fel inriktning. Mamma har jobbat i vården. Pappa har alltid varit i restaurangbranschen. Han hade McEwans, jag var bartender där. Sen var jag på Safiren, och gamla Picasso, där lagade jag mat. Sen var jag iväg till Eskilstuna, min kompis hade en restaurang vid ån. Där var jag restaurangchef i ett och ett halvt år. Sen sålde han restaurangen.
På FCI, som senare flyttade till Polen, har han också jobbat. När företaget försvann blev han arbetslös, och det var då som han kom in på sin nuvarande bana.
‒Jag hade en kompis som övningskörde med mig. Det var så roligt att se hur han utvecklades. Hans trafiklärare på S-E sa till mig "du borde bli trafiklärare". "Aldrig!", sa jag.
Men 2004 sökte Batu till trafiklärarutbildningen.
‒Det var 220 sökande. De tog in 22, och jag var en av dem. Man skulle ha gått ut gymnasiet och tycka om att jobba med människor.
Att göra det passar Batu som hand i handske. 2005 började han arbeta på familjen Schölins trafikskola.
‒Jag älskar att jobba i bilen!
2009 tog han över, och sedan den 1 april förra året driver han trafikskola även i Vingåker.
Batu är påtagligt glad i sitt sätt. I hans flödande tal finns skrattet nära.
‒Jag är väldigt positiv. Jag försöker att inte lägga energi på negativa grejer. Jag känner att ju mer positivt det känns, desto mer energi får man. Om man är negativ tror jag att man drar till sig negativa saker. Saker händer, det får man räkna med. Jag försöker tänka klart hela tiden. Att jag är glad har att göra med att jag är positiv. Jag mår så bra av det, jag skulle vilja ge alla det.
Batu gillar att laga mat, och att äta mat.
‒Jag är matälskare! Det bästa jag vet är grillat, kolgrillat, spett och röror och allt sånt där. Min fru är jätteduktig på att laga mat. Vi älskar att sitta och prata med folk, om allt möjligt, umgås.
Batu började spela basket i KIF som tonåring. Han har varit basketdomare i över 20 år.
‒På söndagar spelar jag i ett "plojlag", vi är 10, 14 stycken som spelar basket i Västra skolan, bara på skoj. Det är skönt att röra på sig. Jag försöker gå lite på kvällarna, man blir psykiskt trött av jobbet. Det är mycket att hålla koll på, och mycket att göra hela tiden.
Fotboll är också ett intresse.
‒Jag och mina kusiner kan åka tre dagar till Turkiet och kolla på mitt favoritlag, Galatasaray. Vi var där nu i december. Det är en speciell känsla det där.
Batu noterade fågelkvitter härom morgonen. Han längtar till vår och sommar, inte minst för att han vill köra motorcykel och sin turkosfärgade Mazda MX5, en cabriolet.
‒Den är min leksaksbil. Hade jag haft möjlighet hade jag kört den året om.
‒Jag har aldrig varit en vintermänniska. Minst en gång om året åker vi till värmen, till kusten.
När det nu stundar 40-årsdag faller det sig naturligt för Batu att samla nära och kära, njuta, prata och umgås.