Brita Lilja föddes på julafton 1927 i trakten av Odensbacken, där hon också växte upp. I en tid då inte alla hade råd att fortsätta studera blev hennes skolgång folkskola och fortsättningsskola. Som ung arbetade hon i Konsum i Odensbacken.
Till Brevens bruk kom Brita Lilja som 27-åring 1955 då hon gifte sig med Brevensbon Torsten Lilja. De fick tre döttrar och Brita var till mesta delen hemma med barnen. Hon jobbade även i Konsum i Brevens bruk.
Så småningom började hon arbeta i hemtjänsten, och var hemsamarit som det hette. Efter att ha skadat sitt knä i tjänsten bytte hon jobb och blev föreståndare för den nyöppnade kommunala dagcentralen i Brevensgården, där det fanns olika aktiviteter för äldre.
Brevensgården byggdes av Brevens bruk AB och drevs av Brevens personalstiftelse med bland annat café, övernattningsmöjligheter, matservering och föreningslokaler. 1980 bildades en Folkets husförening som tog över. Brita Lilja med flera var aktiva för att detta skulle ske, och hon blev den nya föreningens ordförande. Hon var ordförande i omkring femton år, fram till mitten av 90-talet då Carl Gripenstedt tog över.
Brita Lilja var politiskt engagerad för Socialdemokraterna. Först i skolnämnden i Askers kommun, och sedan som ordförande i den lokala nämnden för Östernärke, ett försöksområde som inrättades efter att Asker uppgick i Örebro kommun. Nämnden hade ansvar för såväl skola som äldreomsorg och sociala frågor.
‒Mamma vågade väldigt mycket fastän hon var en vanlig människa, säger dottern Eva Rysén.
Brita Lilja använde också sina politiska kontakter i Örebro till att föra fram frågor som var angelägna för Brevens bruk.
Namnet Lilja förknippas med ortens omtalade midsommarfirande med kransbindning.
‒Mamma skötte marktjänsten, som alla mammor, säger Eva Rysén.
De tre döttrarna, och senare barnbarn, band och bar kransar, och Torsten Lilja var festchef.
I idrottsföreningen, Brevens IF, deltog Brita Lilja som funktionär.
Brita Lilja månade om hem och familj, och hon och maken tog gärna med barnen på naturutflykter. Hon tyckte också om att läsa.
På frågan hur dottern Eva skulle beskriva sin mamma säger hon:
‒Väldigt envis, och förstås väldigt mån om de nära och kära. Jag tyckte hon var väldigt modig. Hon visade genom det hon gjorde att kvinnor kan.
Närmast anhöriga är maken Torsten och tre döttrar med familjer.