Det är i början av oktober 1973, luften är frisk och klar och det är helt kolsvart ute. Jag är 8 år och pappa är 35, vi har likadana träskor och rutiga skjortor. Vi har just gått runt lastbilen och sparkat på däcken för att kolla så allt är okej.
– Har du sett stjärnorna, säger pappa till mig.
Jag höjer blicken och ser Vintergatan breda ut sig ovanför oss. Det är en fantastisk känsla att för första gången se den ofantliga stjärnhimlen lysa upp det kompakta mörkret.
Det här är bara en av många fina och spännande upplevelser som jag fick tillsammans med min far.
Bengt Andersson levde ett äventyrligt liv som lastbilschaufför på 60- och 70-talen.
Bengt har alltid velat göra rätt för sig och han har uppskattat personer som varit strävsamma och flitiga i sina liv. Rättvisa och ärlighet har också varit ett signum för Bengt och det kan ha sitt ursprung från skoltiden då han ofta fick stryk av de äldre eleverna.
Men det man mest förknippade med Bengt var hans humor, kvicktänkta kommentarer och oändligt många historier som han gärna och ofta delade med sig av.
Min far Bengt Andersson föddes i Arboga den 19 maj 1938.
Familjen flyttade till Hallstahammar och Munktorp i början av 1940 och blev kvar där till 1950 då de bosatte sig i Katrineholm.
13 år gammal jobbade Bengt som springpojke och som städare i en butik på kvällarna för att dryga ut familjekassan. När Bengt var 15 år började han jobba som hjälplastare åt Harry Andersson som körde mjölkbil. Tre år senare fick Bengt eget körkort och kunde köra egna turer med mjölkbilen.
Att köra mjölkbil på den tiden var ett tungt och slitsamt yrke, men det var också det som kom att prägla honom och göra honom så stark.
Under en kort tid som 15-åring tänkte Bengt bli sjökapten.
Han tog tåget ner till Göteborg och mönstrade på en tanker och bytte sedan till en gammal steemer (ångbåt).
Men äventyret kunde ha slutat i en orkan på Nordsjön samma år.
Bengt jobbade på fartyget Reine Astrid och mitt i en orkan stannade motorerna. Bengt stod vid rodret, fartyget rullade kraftigt i vågorna och det blev förskjutning i lasten. Kapten sa "det här klarar vi aldrig", men motorerna gick i gång och de klarade livet. Som tack för att Bengt skött sig väl vid rodret under dramatiken fick han styra fartyget in i den stora hamnen vid Rotterdam.
Efter tiden på sjön återgick han till mjölkbilen och körde där till 1961, då han skaffade en trailer. Transporterna gick runt i Sverige och Finland och sedan gick turerna vidare ner till södra Europa.
Var man än åkte med Bengt kunde han berätta om resor, last och upplevelser som han varit med om.
I Östtyskland följde säkerhetspolisen Stasi bakom lastbilen i en liten Trabant. 1968, samtidigt som ryssarna gick in i Tjeckoslovakien, var vägskyltar bortplockade och kulsprutor kantade vägarna.
Nu blev Eskilstuna basen för resorna och han jobbade bland annat för ASG och Sven Eriks åkeri i Torshälla.
Bengt hade ett stort intresse för fotografering och kameran var ofta med på resorna.
1980 parkerade han lastbilen för gott och bytte yrke. Då startade Bengt en jaktbutik i Arboga och drev den i nästan tio. Han var en omtyckt personlighet i bygden och så pass känd att när han fick ett brev från USA, med adressen "Big Bengt Arboga Sweden" så kom det fram. Efter åren i Arboga och jaktbutiken bodde han i Skåne i cirka tio år, därefter flyttade han tillbaka till Eskilstuna.
De senaste 20 åren var Bengt nämndeman på Eskilstuna tingsrätt och politiskt aktiv.
Fritiden tillbringade han gärna i cabben tillsammans med sambon Kerstin. Han fick två barn och fem barnbarn.
Bengt var snäll, omtänksam och ärlig och han hade en förmåga att få folk i sin omgivning att skratta och må bra.
Bengt blev 80 år, han somnade in efter en tids sjukdom den 21 juli och saknaden är oändlig. Nästa gång jag blickar upp mot Vintergatan tror jag att den har fått en ny stark och klar stjärna.
Sonen Mikael Andersson