Denna reporter ska inte sticka under stol med en sak: han kan absolut ingenting om stickning.
Damerna som denna måndagskväll samlats i ett väl upplyst rum i kyrkan på ekbacken förklarar mer än gärna hur det går till. Ändå står det still.
Det spelar ingen roll. För även om denna deras träffpunkt varannan vecka ramas in av stickor, garner och mönster – det är inte oviktigt alls – fyller den också ett socialt behov.
Som för Märta Björkman som vill hålla sig sysselsatt efter makens bortgång. Eller Ing-Marie Gustavsson, som flyttade in från Läppe och sökte samvaro.
– Jag gick hit och då tänkte jag: "Här ska jag bli kvar!". De har inte blivit av med mig ännu, skrockar hon och stickar vidare på sin mössa.
Ulla-Britt Vallin är sysselsatt med ett par bebissockor, Birgitta Bergström och Elin Sönnerfors med raggsockor. Barbro Sjöberg sticker ut från mängden: hon broderar. Och Märta virkar: ännu en filt som Second hand ska skicka till Liepaja, Lettland. Där finns många som fryser.
– På lördagarna sköter jag kaféet på Second hand. Jag träffar så många trevliga människor där, säger hon.
Här också. Det är en ganska otvungen grupp, beskriver Else-Marie Lyreborg Olsson som tog initiativet till stickkaféet för sisådär fem år sedan. Vem som helst är välkommen och deltagarna kommer och går.
Hur mycket stickande det blir under en kväll beror oftast på hur pratglada damerna är.
– Man får inte ta med sig något alltför komplicerat. Då kan man inte prata, säger Else-Marie.
– Då kan det bli fel, för att man pratar. Då får man repa upp maskorna när man kommer hem, skrattar Elin.
Vad pratar de om då, medan de stickar och trivs med varandra? Världsproblemen?
– Trump? Han är så dum så honom pratar vi inte om, ler Else-Marie.
– Ibland pratar vi om sånt som har hänt. Men det är nog om de lite mindre världsproblemen, funderar Birgitta.
– Vi pratar om dem som inte är här, grinar Ulla-Britt men utan att trassla in sig mer.
Men ibland blir det tyst. Alldeles stilla. Då hörs bara stickorna som arbetar.
– Å, det kan vara skönt. Man behöver ju inte prata hela tiden, myser Ing-Marie.
Men fika är ett måste, det är ju ett stickkafé. Det sparar de till sist: kaffet med hembakt eller Delicatokakor ur frysen. Det är en del i mönstret som skapar deras gemenskap.
Precis som aviga och räta maskor.