Ola Olsson, en sång- och en dansman!

Ola Olsson var trogen Katrineholm in i det sista. Som minst i en syskonskara på sex syskon, växte Ola upp på Jämtlandsgatan där hans mor och far flyttade in i sitt nybyggda hus på senare 30-tal. Han lär ha haft glimten i ögat redan då och gillade att göra bus med sina äldre syskon. På gatan växte han upp med många barn och ungdomar, han hade en trygg och fin barndom, vilket präglade honom genom hela livet.

Han var trogen sina föräldrar, sin fru, sina barn, sina vänner och sitt jobb på Posten där han arbetade mer eller mindre hela sitt yrkesverksamma liv, på lite olika tjänster. Han var lojal, ärlig, snäll och ödmjuk. De som inte kände Ola kanske kunde uppfatta honom som lite butter, men det var bara en fasad. Han hade ända fram till sin bortgång en otrolig humor, snabb i repliken och en kille man ofta skrattade åt och tillsammans med.

Hans stora intresse var sport och musik. Han var en duktig fotbollsspelare på 60-talet och sjöng i Katrineholms manskör i över 50 år, och han var duktig på gitarr. Ola var även en fantastisk danskavaljer, det var också på dansbanan han träffade sin sedan länge bortgångna fru Berit, i Björkviks folketspark. Som i en kärleksfilm lär Berit redan första gången hon såg Ola ha sagt till sin väninna: ”honom ska jag gifta mig med”, vilket hon också gjorde i slutet av 50-talet.

Ola och Berit fick två barn, Ewa och Thomas. Dessvärre gick Berit bort alldeles för ung, bara 55 år gammal. Ola fick dock glädjen att uppleva fyra barnbarn och ett litet barnbarnsbarn. Han älskade sin familj och ville alltid veta vad som hände alla. Sista tiden drabbades han av olika krämpor som gjorde att han snabbt tacklade av. Han fick somna in bland sina närmaste. Han svek aldrig sitt Katrineholm.

Ola sörjs närmas av sina barn med familjer och vännen Inga-Lill.