Det är mycket folk i den lilla secondhandaffären på Storgatan i Valla precis vid öppningsdags. Den nya butiken slog upp portarna den 4 oktober efter att ha flyttat verksamheten rakt över gatan för att få mer utrymme. Konceptet är detsamma. Sedan slutet av 90-talet har Ebenezer drivits av Filadelfiaförsamlingen i Valla och intäkterna går oavkortat till projekt som hjälper människor i utvecklingsländer. 

– Vi får cirka 50 000 kronor över varje år. Det innebär att vi nu skänkt mer än en miljon. Det blir mycket pengar även av små summor, säger Nils-Erik Brandin.

Församlingsmedlemmarna bestämmer vilka projekt som ska stöttas. Öppningshelgens intäkter gick till handikappade barn i Poltava, Ukraina. Men oftast är det fattiga i Burundi och Etiopien som får hjälp, eftersom flera församlingsmedlemmar har ett stort kontaktnät där efter volontärarbete. Nils-Erik Brandin reste till Burundi 1973 för första gången.

Artikelbild

| Lottie Andersson och Margareta Eriksson hjälps åt i kassan.

– Jag upplevde en inre kallelse och min fru Eivor kände likadant.

Paret träffades under lärarutbildningen i Uppsala och jobbade som lärare i Sverige. I Burundi arbetade de med att undervisa som missionärer med stöd av Pingstkyrkan och olika Sida-projekt. 

– Det känns jättebra att kunna hjälpa. Man möter en misär som man knappast tror existerar. De har nästan ingenting. 

Olika utbildningsuppdrag har avlöst varandra och under 17 år bodde paret några år i taget i Burundi. Efter 1990 blev resorna några månader åt gången istället. Genom alla år har Nils-Erik Brandin utbildat så kallade enkla lärare, en ettårig grundutbildning för lärare i Burundi. 

Artikelbild

| Nils-Erik Brandin tar en kopp kaffe med Mikael Alm, Peter Karlsson och Bosse Silverstrand.

– Det var en utmaning att visa powerpoint i ödemarken när det inte fanns elektricitet. 

Erfarenheten och kontaktnätet gör att Vallabornas inköp direkt kan göra nytta i Afrikas inland. De har bland annat gått till enkla hus till ursprungsbefolkningen, samt skolor, föräldralösa barn och fattiga familjer. 

Artikelbild

| Lottie Andersson tar emot mer prylar.

– Volontärarbetet ger så mycket tillbaka när jag kan se med egna ögon vad pengarna går till, säger Nils-Erik Brandin.

För kunderna utan anknytning till Afrika finns det andra anledningar att besöka secondhandbutiken. Vid ett litet bord sitter några herrar och tar en kaffe med hembakt. 

Artikelbild

| Nils-Erik Brandin.

– Fika är ett måste. Jag kommer varje fredag och vissa lördagar och köper mycket kläder och grejer. Jag har nog köpt för många tusen genom åren, säger Bosse Silverstrand. 

– Jag kikar in ibland för jag bor runt hörnet. Man kan både göra fynd och sen går det till något bra, säger Peter Karlsson. 

Artikelbild

| Nils-Erik Brandin hjälper gärna människor i utvecklingsländer.

Butiken tar emot allt som skänks och cirka 15 församlingsmedlemmar och andra frivilliga hjälps åt att packa upp när butiken är stängd. Allt märks med pris och veckonummer, så att inget ska bli stående för länge. Det som inte går att sälja hamnar i en släpvagn som delas med andra hjälporganisationer och har destination Estland. 

– Här är det bra omsättning på grejerna. Jag är här för att fynda, säger Mikael Alm. 

Margareta Eriksson är en av de ansvariga för butiken.

– Butiken betyder mycket socialt när man är pensionär.

Hon har undervisat barn till svenska volontärarbetare i Etiopien under 1,5 år och vill gärna hjälpa till. 

– Vi sätter en lapp på dörren så folk ser var pengarna gör nytta. 

Nils-Erik Brandin bär ut påsar med det som nyss lämnats in till lagret. En dag i veckan ägnar han åt arbetet i butiken. 

– Jag hoppas kunna åka till Burundi snart igen.