I dag är Bertil Claesson pensionär och bor i en ombyggd lägenhet på Ramsjögatan i Katrineholm tillsammans med hustrun Doris Fredriksson. Till sina bevingade grannar i den nuvarande yttre miljön, trädgården, har Bertil byggt två välkamouflerade bostäder.
– Det var när jag jobbade som snickare på SKF och hade hand om emballage för både interna och externa produkter som jag och en arbetskamrat började "fundra" vad man skulle göra med allt spillmaterial. Av den plywood som annars skulle slängas började vi göra fågelholkar, berättar han,
Holkarna brändes lite med en gasolbrännare så att de blev lite mörkflammiga.
– Jag fortsatte att tillverka fågelholkar även efter det att jobbarkompisen hade lämnat SKF. Och nu när jag är pensionär är det roligt att ha något att göra.
I 25 år har Bertil skänkt fågelholkar till FUB:s auktion i Katrineholm. FUB står för Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning. Fågelholkarna blev ett sätt för Bertil att bidra till aktiviteter för funktionsnedsatta barn.
– Jag har även låtit mina egna barn och barnbarn vara med och slå ner spikar. Det är bra om barn får lära sig att hålla i verktyg och inte bara sitta framför datorn. Det är ett budskap jag vill sprida.
Bertil har en del tips och tankar runt sina holkar.
– Jag gör både "brända" och trärena så kallade "vita holkar". De mörka verkar fåglarna tycka bättre om och flyttar fortare in i. De vita kan få stå tomma ett par år innan fåglarna sätter bo i dem.
Han berättar om en bekant i Valla som satte upp en av hans mörka fågelholkar och som sedan tog en kort paus för en kopp kaffe. Då mannen kom ut i trädgården igen hade fåglarna redan flyttat in.
– Däremot har holkarna inte löstagbar botten. Jag vill inte lägga ner alltför mycket jobb eftersom mina holkar inte kostar så mycket. Man kan förstås lossa bottenbrädan för att göra rent, men då får man ta ner hela holken först.
Bertil säljer sina alster på marknader i trakten.
– Senast var jag vid Båltsnäs under påskhelgen. Det är så mysigt där.
Att priset är lågt betyder att han får sälja mer.
– Jag satte ut en annons i KK och folk kom även från Eskilstuna för att köpa av mig, berättar han nöjt.
Bertil har lätt för att prata med folk. Han säger att det inte spelar roll om det är vanliga arbetare, journalister, höga chefer eller politiker.
– Jag slänger käft med alla. Ibland tycker min fru att det blir lite väl mycket prat med folk vi möter då vi ska handla. Det tar ju lite tid.
Talet har blivit hans främsta kommunikationsmedel. Bertil är dyslektiker och har svårt för att skriva och även läsa. En svårighet som han har upplevt som ett stort hinder under yrkeslivet.
– Jag höll tyst om mitt handikapp, även för min dåvarande fru. Men då jag skulle läsa sagor för mina barn avslöjades allt. Så småningom fick jag hjälp genom en kurs, som företaget betalade till viss del, på Viadidakts verksamhet Loftet.
Dyslexin hindrar honom däremot inte från att vara ordförande i Dyslexiförbundet FMLS i Mellersta Sörmland. Nyligen höll föreningen årsmöte och nu snurrar tankarna kring de aktiviteter som ska hållas i Katrineholm under Katrineholms-veckan i augusti och dyslexidagarna senare i höst. Innan dess ska han även delta i dyslexidagarna i Eskilstuna nu i april. Dessutom får han ofta inbjudan som föreläsare på andra föreningars möten.
– Som sagt jag har tagit mig fram genom snacket!