Gunnar Malmberg reste med ett 50-tal andra musikallystna resenärer i buss till Stockholm för att äta gott och roas av Jonas Gardells "Livet är en schlager".
– Det var en upplevelse! Miljön var annorlunda och oj, oj, oj, vad fint och suveränt Peter Jöback och Helen Sjöholm sjöng. Johan Glans var också med – han är en riktig humorist!
Gunnar bor i en bostadsrätt på Malmgatan i Katrineholm.
– Jag har bott i samma lägenhet i 51 år och tänker inte flytta än på länge.
Han växte upp i Sandviken och kom till Katrineholm för att gå på Tekniska skolan. Då han var färdigutbildad fick han jobb i Morgongåva, kom sedan tillbaka till Katrineholm och Pump separator i drygt fyra år, flyttade igen, den här gången till Kopparberg. 1963 kom han åter till Katrineholm för ett jobb på SKF:s konstruktionsavdelning, där han bland annat ritade lagerhus.
– Jag jobbade på SKF i 30 år.
Ett av de intressen som Gunnar hade med sig till Katrineholm och som inte släppt taget om honom är bowlingen.
– Jag började med att resa käglor, som grabb. På den tiden fick man inte tävla i sporten innan man hade fyllt 18 år. Ungdomen stängdes ute och det var därför bowling kallades "gubbsport". 1949 hade jag åldern inne och tog tävlingslicens.
– När jag kom till Katrineholm började jag spela för Kaik. Klubben gjorde att jag kände mig välkommen. Jag hade inga pengar och klubben bjöd på fika och betalade tävlingarna för mig. Det var självklart att jag blev kvar i Kaik.
Under 40 år spelade Gunnar i A-laget. I en match i B-laget var det till och med tre generationer Malmbergare. Det var då han och sonen Anders samt barnbarnet Christina tävlade samtidigt. Och Gunnar har inte lagt undan kloten på hyllan än.
– Om det behövs ställer jag upp då någon inte kan. Och så spelar jag pensionärsrbowling.
Med bowling och jobb på SKF kan man tro att den unge Gunnar hade händerna fulla. Men så var det inte. Han tillfrågades om han kunde tänka sig att ta över ombudsmannaskapet för elevkåren. Det kunde han.
– På den tiden fanns inga kuratorer och jag fick hjälpa eleverna med skrivelser och annat. Jag jobbade för kåren under 28 år varje måndag och torsdag klockan 18–21. Elevkåren drev också ett kafé som övertogs från FAF (Föreningen allmännyttiga företag) och Hilding Hjelmberg.
Gunnar skötte i början bokföringen genom handskrivna kassaböcker.
– Då vi tog över kaféet växte bokföringen och tog alldeles för mycket tid. Då skaffade vi en dator. Datorerna hade blivit mindre och smidigare. När jag sedan kom över till Kaik som kassör 1990 köpte jag första datorn i klubben.
Gunnar var kassör i huvudklubben under 12 år, ordförande för bowlingen i tio år och ordförande i ungdomssektionen i fyra år.
– När jag tog över var ekonomin i botten efter åren då handbollslaget låg i högsta serien. Man räknade med sponsorer men det blev inte så. När Bingolotto kom 1990–91 blev det klubbens räddning.
Gunnar ställde upp som bingolottoförsäljare för bowlingsektionen i 15 år.
– Kaiks plats var utanför Guldfynd på Köpmangatan. Det kunde vara rejält kallt och det gällde att ta på sig varma kläder. Om den som skulle avlösa mig inte kom fick jag stå och sälja även nästkommande tvåtimmarspass.
– Jag byggde även vår sommarstuga i Hulta, med rivningsvirke som man använde till sådana byggen på 1960-talet. Det tog mig sex år att bygga huset. Det var jättejobbigt. Ibland tänker jag på hur jag kunde få tid med allt. Men jag har haft en underbar fru som skötte allt med barnen och hemmet. Hon möjliggjorde att jag kunde vara borta så mycket som jag var.
Makan Gunhild, född Dahlberg, var från Katrineholm är nu borta sedan två och ett halvt år. Trots sorgen har livet börjat gå vidare i en ny vardaglig lunk.
Sonen Anders och dottern Elisabeth har fått egna barn, varav ett har fått en liten dotter.
– Jag är gammelfarfar nu, säger Gunnar och skrattar åt tanken.
– Anders har två döttrar och Elisabeth fyra, och barnbarnsbarnet är också en flicka. Men med alla flickors fästmän blir det lite "killkontakt" ändå.
Gunnar Malmberg
Fick Sörmlands landstings idrottsstipendium 1995, blev Katrineholmsmästare i bowling 1964, har varit ordförande för byalaget i Hulta i tio år, med i SPF och Gamla AIK:are. Se fler bilder på kkuriren.se