Anna-Lisa Apelgrens dikter med tema årstid och natur har varit många i Katrineholms-Kuriren.
– I den där pärmen har jag alla 124 dikter som har varit i Kuriren, säger hon.
Det är ordning på det hon gjort och producerat. Hon har även gett ut böcker, bland dem "Vimsiga verser" illustrerade av Elmar Blomberg, som tecknade Lille Fridolf. De är skrivna med alliteration, från A till Ö, det vill säga att alla ord i en rad, mening eller ett stycke börjar på samma bokstav. Anna-Lisa har skrivit såväl dikter som historier, som "Hiskeliga historier", och utvecklat sitt skrivande genom att gå kurser.
– Jag har alltid tänkt på att förkovra mig.
På frågan hur det kom sig att hon började skriva säger hon:
– Jag var 11 år och inlagd på Eskilstuna lasarett, då började jag skriva. Jag skrev en liten dikt. Och varje år i skolan fick vi göra en liten julbok.
Anna-Lisa växte upp i Skogstorp, Eskilstuna. Familjen var musikalisk.
– Vi hade kapell hemma. Jag spelade fiol, men min högsta önskan var att få ett piano. Pappa lärde mig spela cittra när jag var fem år.
Hon slås av en tanke:
– Om jag komme till Forss skulle jag banne mig köpa en synt och spela!
Hon sörjer den sångröst hon hade, och är frustrerad över den isolering hon upplever sedan hon blivit för orörlig för att klara sig ute själv.
– Det är inte mer än fyra år sedan jag sålde bilen. Det var svårt! Jag har lagt in om elmoped, men det var jag för frisk för. Jag får väl försöka köpa en.
Anna-Lisa gifte sig mycket ung.
– Jag var 18 år. Vi fick gå till kungs. När vi träffades var jag 15 och han var 25.
Paret fick en dotter, Gunilla. Familjen bodde först i Enköping och sedan i Jönköping där maken hade företag.
– Jag blev änka när jag var 37 år.
Anna-Lisa sökte sig åter mot hemtrakterna, men kom att bosätta sig i Katrineholm.
– 1961 kom vi hit, jag och Gunilla. Hon var 14 år.
Anna-Lisa Apelgren är en företagsam person. På 60-talet drev hon mode- och handarbetsaffär i Vingåker, Kjellins. Sedan omskolade hon sig till fotvårdsspecialist och drev fotvårdsklinik i Katrineholm tills hon slutade då hon var 62.
Hon har fyllt 93 år och kan se tillbaka på år av självständighet och skapande. Hon fick aldrig gå mer i skolan än sex år; efter folkskolan kostade utbildning pengar. På frågan vad hon hade velat göra säger Anna-Lisa:
– Jag hade nog velat utbilda mig inom musik, eller varför inte blivit teaterapa (skådespelare), för jag var väldigt bra på det.