På instagramkontot @assholesonline lägger hon nu ut meddelandena och ger svar på tal.

Som elitspelare i handbollslaget Skuru IK syns Linnea Claesson inte sällan i tv – och efter varenda match är det likadant. Okända män skickar meddelanden på internet där de kommenterar hennes utseende och frågar om hon vill ha sex. Några skickar nakenbilder på sig själva.

Trakasserierna har funnits där ända sedan hon började spela handboll i 10-årsåldern, men eskalerat ju mer framgångsrik och synlig hon blivit.

‒Då, för 15 år sedan, kom kommentarerna in på MSN och lunarstorm, det drabbade alla tjejer i laget. Främmande vuxna män kontaktade oss och kom med förslag.

För två år sedan fick Linnéa Claeson bara nog. Hon startade instagramkontot @assholesonline och började lägga ut kommentarerna offentligt. På kontot ger hon svar på tal – och bemöter så långt det är möjligt trakasserierna med humor.

I stort sett alla framgångsrika idrottskvinnor är drabbade av samma plåga. OS-medaljören Jenny Rissved stängde nyligen ned sin cykelblogg helt. Efter guldet i mountainbike svämmade den över av sexistiska kommentarer.

‒Alla hanterar trakasserierna på olika sätt. Det vanligaste är kanske att man försöker strunta i kommentarerna, säger Linnéa Claeson. Efter ett tag blir man van, eller man försöker iallafall bli van för att överleva. Man bara konstaterar: ”Jaha, nu kom det en sån igen”.

Men innerst inne blir Linnéa Claeson lika upprörd varje gång:

‒Framförallt blir jag jävligt förbannad över att vi inte har kommit längre. Jag tar inte åt mig personligen, för jag har inget att skämmas för. Jag har inte gjort något fel och tänker inte ta någon skit. Ändå är det såklart tråkigt att få allt det här hatet över sig. Framförallt tänker jag på vad tjejer som är 10-11 år nu tvingas stå ut med. Jag måste bidra för att underlätta för alla som kommer efter mig. Och jag gör det på mitt sätt.

När Linnéa Claeson tackar nej till sexinviterna med en dräpande eller humoristisk replik tvärvänder ofta männens tonläge och blir aggressivt.

Varför blir de så provocerade av att få svar på tal?

‒Antagligen för att de inte är vana vid att förlora makten i en konversation. De tycker inte att jag har rätt att driva med dem. Ytterst handlar det om en helt skev kvinnosyn. Det är så skrämmande att vi inte har kommit längre.

Det har hänt att Linnéa Claeson skickat konversationen vidare till männens flickvänner, fruar och föräldrar för att uppmärksamma dem på vad deras killar, män eller söner sysslar med.

Det har gjort männen ännu mer vansinniga.

‒Däremot anonymiserar jag dem på mitt instagramkonto. Jag är inte ute efter att hänga ut dem genom att avslöja deras identiteter. Det är fenomenet jag vill åt. Att fokusera på individer vore att förminska problemet. Istället handlar det om hur vi byggt vårt samhälle.

Linnéa Claeson säger att hon är tacksam gentemot alla de kvinnor som gått före och banat väg för hennes egen generation.

‒De som kämpade så att jag får spela handboll och gå på juristutbildningen – och du får jobba som journalist. Men mycket återstår att göra.

Är du aldrig rädd?

‒Nej, jag blir arg i stället. Men jag inser att det finns stor risk för hämnd när man sticker ut hakan på det sätt jag gör. Men ingen har sökt upp mig. Än. Tyvärr finns det en hotbild mot alla kvinnor som säger vad de tycker. Längre har vi inte kommit.

Linnéa Claeson säger att alla har ett ansvar att säga ifrån när någon till exempel drar ett sexistiskt skämt.

‒Det gäller både män och kvinnor. Synen på kvinnor är djupt rotad, men det finns en väldig kraft i att vi är många som kämpar för att ändra den!