Allt började med sol, semester och besök hos nära och kära.
Hunden Tess, en nioårig mogen golden retrievertik, var på resande tass med sin familj. Dit matte Maritta Pettersson beger sig vill även Tess följa med. Semestertrippen gick från hemmet i Landvetter till Uppsala, där Tess människofamilj skulle besöka bekanta. Matte bokade rum på ett "bred and breakfast"-ställe i närheten. Det var då Tess mardröm började. Hon var inte välkommen in där matte och husse skulle bo! I stället skulle hon få sova över hos de bekanta som familjen besökte.
När natten kom och matte Maritta och husse Erik åkte till sitt övernattningsställe tältade sonen i Tess människofamilj i de bekantas trädgård. Tess skulle bo tillsammans med de främmande människorna. Det blev för mycket för en mogen hunddam med gyllene päls. Hon grät och ville till matte. Till sist trängde hon sig in i tältet där en av hennes lillhussar låg och sov.
Tess la sig ner bredvid honom och tänkte att här kände hon sig i alla fall nästan trygg, trots att hennes älskade matte märkligt nog hade övergett henne. Vem vet om det var då i nattens mörker Tess började planera sin hämnd?
Efter Uppsalavistelsen åkte Tess och hennes människofamilj vidare till Katrineholm där matte skulle hälsa på sin mamma Sinikka Heikkinen. Människorna var glada över att se varandra och märkte inte att Tess försvann.
– Nu får de se hur det är att bli övergivna, tänkte Tess och travade i väg.
Längs vägen hon tog fanns det flera andra människor som såg henne. På ett ställe stod Anna och Elin Olausson. De undrade vem den främmande hunden var och började höra sig för bland grannarna. Någon trodde att hon hörde till en man som bodde i närheten och som ägde en goldenhane.
– Hanhund! Jag! tänkte Tess och skakade på sina gyllene lockar.
Vid en busshållplats stod 14-årige Vidar och väntade på bussen från Katrineholm till Björkvik.
– Han liknar min lillhusse, tyckte Tess och satte sig ner bredvid honom.
Vidar visste inte vad han skulle göra, bussen skulle snart komma. När han fick se mig, Kurirens Mänskligtredaktör, komma gående med sina fem hundar frågade han om den till synes övergivna hunden var bekant. Det var den inte.
Kontakt togs med polisen i Katrineholm som dessvärre inte kunde hjälpa till. De får inte ta in en hund i sina bilar, men Tess var välkommen till polisstationen om någon kom till dit med henne.
Under samtalets gång kom Anna och Elin Olausson till platsen. Anna ringde till sin man Tomas Olausson och bad honom komma med något slags koppel. Han slängde sig på sin cykel med ett spännband i högsta hugg.
– Nu får det vara nog på stolligheterna, tänkte Tess och travade i väg nerför Eriksbergsvägen mot centrum.
Bilar åkte i flera filer på vägen bredvid. Det bekom inte henne. Inte brydde hon sig om trafikljusen heller. I stället korsade hon den trafikerade gatan och försvann ner längs Malmgatan. Där hann Tomas på sin cykel upp henne.
Tess vände och sprang i väg. Helt plötsligt stoppades hon av synen av mig med mina fem hundar som hindrade hennes framfart.
Pest eller kolera? Tess valde att gå till Thomas. Tillsammans gick de sedan till stadens polisstation. Polisen tog emot henne och spårade via chipmärkningen upp varifrån hon hade rymt.
Matte Marittas familj hade under tiden letat desperat efter Tess. Maritta befarade i stundens hetta att hon var stulen och skulle användas som byte till hetsade kamphundar.
– Oron gjorde mig arg på den här staden som då verkade fylld av kriminalitet och otäcka typer, berättade Tess matte då hon fått tillbaka henne av poliserna.
Sanningen var i stället att det i staden finns många snälla människor som är beredda att göra allt för att hjälpa en mogen goldendam på rymmen till rätta.
– Jag är så oerhört tacksam och glad över all hjälp, hälsar Maritta till alla inblandade.