Det välkomnande huset på Åsgatan är fullt av folk som fikar och barn som leker. Det är lätt att tro att Patrik Nyberg har gått genom vuxenlivet på en rak linje. Men för bara några år sedan såg allt annorlunda ut.
Uppväxten i Katrineholm, dit familjen kom när Patrik var sju år, var trygg.
— Stan var som en del av folkhemmet, fortfarande.
I skolan trivdes han bra, även om han gick sin egen väg. Efter att ha gått om trean på gymnasiet för betygens skull visste han inte riktigt vad han ville göra.
— Jag hade en oförmåga att komma loss. Gick och trampade, började på komvux och datorteket.
Han säger att han har haft svårt att genomföra saker från början till slut. Lumpen lyckades han krångla sig ur. Studierna på Uppsala universitet ledde inte dit han hade tänkt och gymnasielärarutbildningen i Stockholm slutfördes aldrig.
— Det finns en vinst i att slutföra saker. Det är fantastiskt fint för självkänslan, säger han nu.
Genom att fly till nästa utbildning, jobb eller stad försökte han också fly från det faktum att han sedan många år hade en svår sjukdom: alkoholism.
2010 tog det tvärstopp. Han insåg att alkoholen inte längre var en lösning, som den känts som i början. Nu rämnade fasaden, nära relationer brast och Patrik Nyberg hamnade på botten av sin tillvaro. Det var då som han bestämde sig för att sluta förneka sitt missbruk och skaffa hjälp på riktigt.
Denna hjälp fick han på Vårnäs behandlingshem. Där vände livet.
— Jag skäms inte för att jag är alkoholist. Men det som jag har orsakat andra på grund av det, det tar jag ansvar för.
Stöd har han fått även på andra håll. I dag är suget borta, säger han. Han vill inte dricka och han behöver inte dricka.
— Tidigare drack jag för att jag är alkoholist. I dag är jag nykter för att jag är alkoholist.
Genom att berätta om sin bakgrund vill han förmedla att livet går att vända. På torsdag, den 13 februari, fyller han 40 år och ska fira födelsedagen med familj och vänner. Han har en sambo som han kort och gott beskriver som underbar, han har två fina bonusbarn och ett jobb som vikarie på Vårnäs behandlingshem där hans nyktra liv började.
— Jag stannar upp ibland och tänker att jag lever ett Svenssonliv. Det brukade bara vara en dröm.