På Drottninggatan 21 var det i förra veckan onsdagsfika som vanligt, men denna gången med tema midsommar. På borden var de klassiska midsommarstängerna i trä utplacerade och det bjöds på sillsmörgås till dem som ville ha. För som oftast när det gäller sill så finns det ju någon eller några som inte tycker om det. Men de hembakta bullarna gick hem hos alla. Några av medlemmarna och volontärerna på anhörigcaféet brukar alltid ta med sig hembakat fikabröd.
– Det brukar vara bullar och kakor och ibland tårta eller någon annan överraskning. Någon gång har vi fått smörgås, men jag föredrar fika. Det är alltid väldigt gott, säger Elisabeth Bergenheim. Hon är en av de som brukar vara med på onsdagsfikat och Anhörigcentralens andra aktiviteter. Vid 86 års ålder tar hon fortfarande bilen dit själv.
Träffarna med de andra anhöriga är en viktig social knutpunkt i vardagen. Elisabeth berättar att deltagarna egentligen inte pratar om de anhöriga så mycket utan mer om det som händer i deras egna liv.
– Det är ett bra sätt att behålla kontakten med de man har känt tidigare i livet. Många andra som man haft kontakt med tidigare är antingen sjuka eller så har de gått bort. Träffarna gör att man kan träffa andra anhöriga, säger Elisabeth.
Att träffas inför högtider som midsommar kan vara av extra stor betydelse om man är ensam. Helgerna innehåller många röda dagar och det kan kännas ensamt för många om man inte har någon att fira med. Monica Erikson, en av de som arbetar på Anhörigcentralen, är både anhörigstödjare och utbildad taktil massör. För förutom fika brukar man även ha andra aktiviteter som massage, loppis och livemusik. Monica är den som står för massagen.
– Vi har många olika sociala sammankomster. De som kommer hit är ofta anhöriga till funktionshindrare, långvarigt sjuka eller äldre som har någon som nyligen gått bort, säger Monica.
Kollegan Margareta Helgesson, anhörigkonsulent, berättar att de som kommer till centralen inte behöver känna sig pressade att prata om de inte vill.
– Man säger så mycket man själv vill. Men det är viktigt att som anhörig kunna träffa andra och bara gå iväg och göra något annat ett tag. Det är tänkt som ett stöd och ett avbrott, säger Margareta.